Johanna
Yoga World
Annons
Annons
yogalärartips

Är det OK att undervisa en yogaform du inte är utbildad i?

Jag funderar ofta på detta och jag ser och hör en del som undervisar yogaformer de inte har en formell utbildning i. Oftast möter jag detta i yinyoga eller restorative. Det undervisas för att läraren har tex en 200h utbildning i botten. Hur svårt kan det vara? En del som också undervisar yoga i stort utan någon utbildning. De undervisar baserat på att de har gått mycket på yoga.

För mig personligen är det klart och tydligt. Jag undervisar inget jag inte är utbildad i. Längre. Även jag har undervisat yinyoga utan utbildning. Det gick säkerligen jättebra men jag insåg när jag gått min första utbildning i yinyoga att jag inte hade en aning om vad, eller varför, jag gjorde det jag gjorde eller hade kunskap att möta deltagarna där de befann sig. Jag skapade heller inte klasser utefter de som kom utan utifrån mig själv. Vilket också är nummer 1 när man undervisar – undervisningen utgår från/för de som är där, inte för läraren eller vad den personen gillar. Egen yogapraktik (som kan vara många saker) är något helt annat än att undervisa yoga. Nu är det länge sedan jag undervisade något jag inte är utbildad i och jag skulle aldrig göra det igen.

Många upptäcker när de går sin första yogautbildning att det är något annat att förmedla yoga på ett tillgängligt sätt än att “utöva den”. Med det inte sagt att ens egen yoga inte spelar roll – den lägger grunden.

Foto: Anna Rosén

Jag vill inte gå till en sjukgymnast som inte är utbildad, jag vill inte gå till en läkare som inte är utbildad i det jag söker för. Yogalärare är yogalärare och absolut inte rådgivare när det gäller olika fysiska åkommor men att veta vad man undervisar och varför är det viktigaste av allt när deltagare lägger sitt fulla förtroende till en. Yrket växer mer och mer för varje år. Om också villkoren och sättet man ser på en yogalärare, värdesätter en yogalärare ska höjas, då gäller det att vi lever som vi lär. Du kan alltid dela med dig av erfarenheter, men, undervisa det du faktiskt kan. Jag vet många lärare som är fantastiska på det de undervisar utan någon formell utbildning i det. Det finns det också. Just när det gäller yogalärare anser jag att det behöver finnas en “lägstanivå” om du ska undervisa klasser där det kan komma olika personer varje gång. Men med det inte sagt att bara för att det finns en utbildning så finns det en utmärkt pedagog. Precis som att bara för att det finns en gedigen kunskap och egenpraktik så kan den förmedlas till andra.

Såklart finns det massor av perspektiv och mitt är verkligen inte det enda. Vad tycker du? Är det OK att undervisa i en yogaform du inte är utbildad i? Är det OK att undervisas av någon som inte har utbildning i det de gör?

Foto: Anna Rosén
Annons
Annons
InspirationVardagstankar

Det räcker att du är du – hitta tillit.

Skiftet sker i ögonblicket du börjar dela ord, rörelser, kunskap, energi från din egen källa istället för från någon annans. Oavsett om du är yogalärare eller något annat. Det räcker att vara människa. När du börjar dela från, och vara i, din egen källa sker något inuti. Även något utanför. Det blir ett lugn, en äkthet, en förankring, en stadighet.

Vägen dit är ofta lite krokig och det är mycket säkrare och bekvämare att använda andras ord, råd, vanor och beteenden. Att våga landa i sina egna är läskigt. Mod och kraft. Det ger också mod och kraft. Ibland vacklar människan, det är naturligt i utveckling. Kanske nödvändigt för att hitta vad som är sant för dig.

Att dela ur egen erfarenhet och inte från det du tror kan vara sant eller någon annan vill höra. Det är tillit. Din egen tillit. Andras tillit. Väldigt ofta blir det som en våg som sköljer igenom inombords men som du också kan rida på utanför.

Ett steg på vägen är att veta vad man utgår ifrån och vad man vill. Vad som är sant. Vad som är källan.

  • Vad/vilken del av din vardag önskar du känna mer tillit till dig själv?
  • Vilka resurser, inre som yttre, finns för att tilliten ska öka?
  • Hur gör du plats för de resurserna? (så resurser blir större än rädsla)
  • När tar du steget och provar? Vilken situation? Vilken tidpunkt?

Skiftet sker i ögonblicket du börjar.

Foto: vegafoto.se

30 april, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

InspirationOkategoriserade

Du kan bli expert på att leva livet.

Igår tittade jag på nyhetsmorgon och då var överläkaren i psykiatri, Simon Kyaga, där och pratade om visdom. Det är intressant hur vi älskar att intellektualisera något som är så självklart och kanske samtidigt lite mystiskt. Men det är bra. Forskning börjar nu definiera visdom och ser att det finns sätt att träna sig i visdom. Definitionen av visdom? Expertis att leva livet.

Komponenterna för visdom är tre:
– Kunskap
– Förmåga att ta svåra beslut
– Använda kunskap på ett sådant sätt som gynnar andra

Spännande eller hur! Ett sätt att träna sig i visdom är exempelvis meditation. Efter 8 veckors meditation kan man se att vissa områden i hjärnan växer. Du kan alltså träna din hjärna. Du kan träna dig vis. För oss som håller på med yoga är detta inget nytt men allt som faktiskt kan bevisas blir ofta mer tillgängligt för fler människor. Ett tips Simon ger är att diskutera saker ur fler perspektiv med en fysisk person, eller – låtsas att du diskuterar med någon. Träningen i den diskussionen kommer hjälpa dig fatta bättre beslut.

Att vara eller bli vis är något alla redan har. Det finns inom dig. Knepet är att öva dig, ta tid till återhämtning och reflektion. Det kommer göra dig till en expert på att leva livet tydligen.

Simons tips till visdom;
– Sov ut
– Tänk först, handla sedan
– Skapa tid för eftertanke
– Gör och lär nya saker
-Tänk på allas bästa

Tänk att yoga redan har alla de där delarna i sin filosofi. Nu kan det också bli tillgängligt för fler. Mer visdom åt folket helt enkelt.

(Allt ovan kommer från klippet i Nyhetsmorgon)

29 april, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Inspirationyogalärartips

Vikten av feedback för utveckling – jobbigt, kul och ovärderligt?

Att få feedback är för många lite läskigt men också spännande och kul. Och otroligt utvecklande. Ibland när jag ska ge eller få feedback tänker jag att jag ska svimma eller kräkas. Det är ju läskigt och kan stundvis bli så himla personligt. Men det är skillnad på feedback och feedback. Det är skillnad på kritik och på konstruktiv kritik. Det är skillnad på feedback på det som är och det som görs.

Eftersom jag är gymnasielärare i botten är jag ganska van vid att bli kritiskt granskad av andra människor. Eftersom jag även nu ofta står längst fram i ett rum är jag ganska van vid att bli granskad, synad och bedömd. Dock oftast utan ord som feedback. De kommer då och då men faktiskt väldigt sällan som yogalärare. Den direkta feedbacken jag får i ett yogarum är om instruktionen jag gav gick in eller inte. I övrigt får jag inte så mycket feedback och behöver det ärligt talat inte heller. Det handlar inte om mig. Det handlar om att jag som lärare vill förmedla något så att deltagarna är i sin upplevelse. Såklart är det viktigt för mig att veta om det når ut eller om det finns förbättringspotential (vilket det alltid garanterat finns). Men den feedbacken på mig som pedagog önskar jag gärna få från annat håll också.

Just nu håller jag avstämningssamtal med alla som jobbar hos mig. Det är otroligt roligt och utvecklande. Jag ger feedback och jag får feedback. Jag lär mig så himla mycket! Samtidigt håller jag också på med feedback på uppgifterna som deltagarna på min senaste yinyoga-utbildning lämnat in. Det är en väldigt stor och viktig del för mig. Feedbacken som deltagaren får efter utbildningen. Det är också oftast den som jag får mycket feedback tillbaka på – att den är så viktig. Det blir ett steg till i utvecklingen. Först lär vi oss något, sedan praktiserar vi det, sedan reflekterar vi över det i uppgifter som lämnas in och sedan kommer feedback på dem. I nästa steg kan den feedbacken utveckla ännu mer. Det är lärande.

Jag gör också utvärderingar av yogalärare, de filmar sin undervisning och jag skickar feedback på den. Det är en av mina favorituppgifter – se, lyfta, vrida och vända och framför allt diskutera. Att ständigt ge och få feedback av kollegor, av en chef eller egentligen i alla typer av relationer är det som tar oss framåt. Det som utvecklar är ofta lite mer eller mindre obekvämt. Allt beror på hur den framförs. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel. Såklart finns det utveckling hos alla alltid när det gäller sådant här. Ibland önskar man att fler borde reflektera och ge feedback till sig själva. Och inse att ett vis inte är det enda viset. Jag tror också är det är viktigt att det finns en tydlighet, struktur och en modell för hur det ska göras. Och diskussion om hur det kan tas emot och tolkas. Vi är alla så olika. Det är inte enkelt från varken den ena eller andres håll – men det är ovärderligt.

Är du sugen på att utvecklas, få feedback eller utvärderas? Kolla då on Utvärdering för yogalärare, Yogalärarsamtal, eller Utveckla din yogalärarroll – fördjupningsvecka.

26 april, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
EgenföretagareInspiration

Så skapar jag plats för långsamhet.

Att ha luckor i schemat för oförutsedda saker är ofta något önskvärt som nästan aldrig funkar. Om man inte har en strategi. Boxa in tid i kalendern som inte får ruckas på är ofta ett tips, som funkar för många. För mig gör det inte riktigt det. Jag blir ivrig eller så tror jag mig inte ha tid att vänta med det som pockar på. Det har jag nästan alltid. Men det känns inte så. Därför funkar det inte för mig att boxa in tid. Men jag har en strategi. En strategi för att bjuda in långsamhet i livet. I vardagen. Inte så att den blir tråkig. Utan så att den fylls av mer liv. 

När livet eller jobbet blir att överleva dagen saknas ofta grundläggande strategier. Min strategi funkar inte för alla men den kan funka för någon mer än mig. Jag jobbar och lever i 3 månaders perioder. Jag har också ett övergripande mål för året, det är det stora. Delarna i det är kvartalen. Månad för månad har en plan för innehållet som ska vara där. Det som inte håller sig till ämnet ska inte vara där. Veckoplanering i månaden är ganska övergripande och dagsplaneringen är ganska strikt. Men, jag boxar inte tid i min kalender att mellan 10-12 ska jag göra detta. Jag går på dagsform i ordningen i planen. Det funkar för mig.

Exempelvis så ser min strategi för april till juni ut som följande:

April – Strategiarbete för Johanna Alvin, FLOW Yogastudio och FLOW Yoga School

  • Var är/vill Johanna som person?
  • Jag håller utvecklingssamtal med mina lärare på studion, skissar på sommar- och höstschema med min studioansvariga och ser över bokade utbildningar och workshops året ut.
  • Lansering av hemsida för yogaskolan, planering av höstens utbildningsdelar, utvärdering av det vi gjort hittills.

Maj – Utbildning och utveckling

  • Jag håller färre klasser och inga utbildningshelger på egen hand.
  • Jag går utbildning med Magnus Ringberg och Elena Brower
  • Jag läser, studerar, observerar

Juni – Bygger

  • Juni vigs åt uppbyggnad av ett nytt projekt som lanseras aug/sep.

Årets övergripande tema är utbildning och utveckling och mina månadsstrategier är det som går i linje med utbildning och utveckling.

Foto:  vegafoto.se

Veckovis så har jag en plan för hur tiden fördelas, tex klasser, möten – sådant som är samma samma varje vecka. Rutinerna som på ett sätt är boxarna. Men de är också så förankrade att de blir av oavsett vad som händer. Min pt-träning varje månad har legat på samma dag och tid i snart 3 år. Den behöver ingen box. Men en box kanske behövs för att förankra? Rutiner kommer ju inte av sig själva. Det är ett oerhört jobb. Den enda som kan göra ditt jobb är du.

Dagsrutinen behöver mer disciplin annars kan jag lalla runt hela dagen.  Jag går upp med min sambo, dricker kaffe, pratar, fixar i köket och sedan går jag min morgonpromenad, sedan min meditation/asana och sedan jobbar jag oftast administrativt. Såklart ändras dagarna beroende på uppdrag, oförutsedda saker osv men de stör mig inte så mycket när jag vet att jag har en övergripande strategi att luta mig mot. Jag vet vad mitt årstema är, jag vet mitt månadstema. Det gör det så mycket lättare att säga ja eller nej, göra eller inte göra, vara eller inte vara. Det finns en strategi för långsamhet. Det kommer inte in massa lullull som äter upp min långsamhet. Stress som jagar upp långsamheten. Det finns plats för liv. Fullt av liv. Och det är en strategi jag tror att många av oss kan luta oss mot – oavsett vem vi är.

16 april, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 19

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.