Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons
EntreprenörskapInspirationYoga som livsstilYogastudio

Mer flöde på FLOW – studion får mer utrymme.

I sommar är det två år sedan jag öppnade FLOW. Två år av väldigt mycket kärlek och väldigt mycket arbete. Vissa stunder har jag undrat varför jag fortsätter, varför jag inte lämnar över det till någon annan, varför jag inte ger mer plats till andra delar av mitt liv. Men de stunderna är ganska korta. De är sjukt jobbigt och förmodligen sjukt nödvändiga. För sedan bottnar jag i mitt varför och fortsätter.

Från september får studion mer golvyta. Det blir ett nytt yogarum och mer plats för community och gemenskap med en “social” yta där man kan slå sig ner innan eller efter klass med en bok eller en kopp te och ett samtal med någon annan. För det är det stora varför – mötet mellan människor. En plats att få vara på, så som man är. Så som man mår just nu. Och förhoppningsvis se att andra har sina delar av livet, de som är väldigt lika samtidigt som de är så olika. För det finns ett band mellan oss alla.

Yogan och samtal, även om det var av professionell karaktär, var det som verkligen bar mig ut ur depression och utmattning. Det går att göra så mycket i förebyggande syfte, för att både få och behålla, ett andningshål i vardagen. En plats för påfyllning. En lugn plats, det behöver vi alla mer eller mindre. Och det är det som mer utrymme handlar om. Ett eget rum för praktiken, en yta för möten och mer och bättre flöde genom alla våra våningar i den ljuvliga lokalen som FLOW bor i.  Och en riktig reception, bara det.

Jag ser verkligen fram emot framtiden. Med fler människor runt mig i verksamheten, fler människor att möta på mattan på klasser, workshops och utbildningar. Fler möten med mig själv. I lokalen möter vi varandra. På mattan möter vi oss själva.

Välkommen!

Annons
Annons
OkategoriseradeSoulworkVardagstankarYoga som livsstil

Komma tillbaka efter ett retreat.

Förra veckan höll jag retreat i underbara Kivik på Österlen. Torsdag till söndag spenderade vi dagarna tillsammans med andning och meditation, yoga, samtal, skrivande och tystnad. En fin kombo som jag gillar att baka ihop för att få en helhet på olika sätt att resa inåt. Det finns såklart så många fler men dessa ligger mig varmt om hjärtat.

När man lämnar “verkligheten” för en stund, går in i sin bubbla av total närvaro i det man är öppnar man upp för så många möjligheter och skatter som inte alltid får plats annars. Att starta dagen med sitt andetag och utforskande av sinnet sätter en annan ton, efterföljt av rörelser som ger en ännu djupare dimension. På det byggs samtal om tystad och dess innebörd en brygga in i den riktiga tystnaden. På mitt nästa retreat ska den få ta ännu mera plats. Skrivandet ger ett varv till av orden som hörs i huvudet och kanske till och med ger ett annat perspektiv när de når pappret. Vi jobbade med övningar kring våra djupare livsriktiningar, vår dharma, och även det underliggande syftet till varför och hur vi spenderar tiden med det vi gör.

Den fysiska yogan, shaking, dans, meditation och gongbad av Camilla Lindberg tillsammans med allt ovan blev som ett skimmer likt det våra ögon såg över havet. Jag är så tacksam för dessa dagar och människor.

De där dagarna när man byter miljö och lägger sin tid på ett annat slag arbete än det som betalar ens hyra är en så viktig påfyllning och det bärs alltid med små frön att så och låta växa även efteråt. Mötet med den vanliga vardagen kan dock bli lite svår att hantera ibland. Hur man ska möta vanor, beteenden, miljöer, invanda roller och så vidare med nya ögon. Och hur man ska möta sin kalender. Jag själv var inte på sociala medier speciellt mycket under tiden och när jag gick tillbaka blev jag stressad för att jag själv inte varit så aktiv. Samtidigt som det ger ett lugn i mig att inte vara där. Det gäller många saker, inte bara sociala medier.

Även om jag blir oerhört påfylld av retreat, utbildningshelger, kurser och workshops så har jag inte lärt mig ännu vilket utrymme jag behöver för att återhämta mig efteråt. Men det lär jag mig. Och det är nog samma för alla. Oavsett vad man spenderar sina dagar med. Att hitta det utrymme som behövs för att landa. Låta saker sjunka in. Processa och  fundera. Återhämtningsluckorna i kalendern som gör att man behåller påfyllningen man startat, och fortsätter fylla på istället för att den blir en enstaka inboxad insats. Att låta det vara en plats att växa ifrån. Mjukt in i vardagen. Vattna, ge solljus och näring. Det som ofta kan vara en av anledningarna till att vi är intresserade av att ta pausen från början.

Populärt från Yogaworld.se

InspirationYoga som livsstil

Tacksamhetsburken börjar nu.

Från och med idag börjar jag med tacksamhetsburken. En lapp ska läggas i burken varje dag med ord som beskriver vad jag är tacksam för just denna dag. Eftersom jag vet hur jag både är och blir så klipper jag till att lappar innan och ser till att ha en penna bredvid. Eftersom jag också ännu mer vet hur jag är och hur jag blir så börjar jag med en månad. Tanken är att man ska göra det varje dag i ett år men det är för långt. Jag tar en månad i taget och så tänker jag att det kanske vips gått ett år. Det känns mer hanterbart på så vis.

Att tacksamhet är just tacksamt i vardagen tror jag inte vi behöver dividera om. Tacksamhet kan ge ömsesidiga goda relationer, bättre självkänsla, mer närvaro i vardagen och det du har i den, jakten på lycka minskar, ilska och irritation kan vara lättare att släppa, reducerar stress, ge dig bättre sömn om du skriver ner det du är tacksam för innan du ska sova. Givetvis finns det massa fler fördelar och den mest påtagliga för mig är nog när jag upplever genuin tacksamhet från andra i min närhet. Då upplever jag också mer tacksamhet. Och jag övar på det mer. Det kan ge ringar på vattnet alltså.

Tacksamhet ändrar inte det vi kan påverka eller inte påverka med det ändrar vårt förhållningssätt till just de sakerna. Bara det är ju en vinst av tacksamhet i sig.

Så häng med om du vill. Du behöver papper, penna, något att lägga lapparna i så du kan njuta av att läsa dem sedan. Och givetvis behöver du sätta ord på det stora som lilla som du är tacksam för. Just i dag.

VardagstankarYoga som livsstil

Ett virrvarr av vår och att skriva en bok.

Våren har varit väldigt böljande av höga toppar och djupa dalar. Precis sådär som det säkerligen ska vara. Ett virrvarr likt vårens trevande dagar av ömsom sol ömsom regn. Reflektionerna om både nuet och framtiden har varit många och klivet tillbaka har varit ganska stort. Klivet inåt har kantats av mycket motstånd med varit högst välbehövligt. Det kantas oftast av motstånd när man vet att det är den enda vägen att gå och att den kommer vara jobbig under tiden. Högst befriande när man är igenom. Helt igenom är jag inte ännu men på väldigt god väg. Våren verkar ju vara över till förmån för sommaren. Igår tog jag mitt första dopp i havet för året. Iskallt och pånyttfödande. Inte undra på att människor vinterbadat i alla tider.

En del i klivet tillbaka är att jag inte skrivit lika mycket. Inte offentligt i alla fall. Jag skriver en bok. En reflektionsbok som jag är ganska rädd för att publicera samtidigt som inte inte vill något hellre. Så, jag skriver mycket men det dröjer ett tag till innan jag delar de texterna med er. Det är sjukt svårt att skriva en bok. En eloge till alla som gör det som yrke. Herre min tid alltså. Men det är också galet kul. Det är en process som gör att jag känner mig som en besökare på Lisebergs varje dag som ständigt köar till bergbanan. Tar ett varv för att sedan ställa mig i kön igen. Evigt tacksam är jag till Sofia Sivertsdotter som är min coach i det hela.

Att uppskatta det lilla i det stora och potentialens oändlighet ligger inbäddat i min handduk på klipporna. I täcket jag sluter om mig på kvällarna och promenaden jag klär mina mornar med. Och i ord för ord. Sida för sida.

 

Vardagstankar

Varför säger vi att man ska våga visa sig svag?

Att våga visa sig svag. Jag läser det ofta. Jag hör det ofta. Jag säger det ofta. Att man ska våga visa sig svag. Det beror på vilket sammanhang man befinner sig i. Det kan också vara tvärtom. Vi definierar och bekräftar känslor som svaga fast de egentligen är starka. Det starkaste man kan uttrycka. Sårbarhet. Att vara trött. Att inte hantera allt. Att vara lågmäld. Att vara uppgiven. Att vara sårad. Att vara ledsen. Att vara matt. Att vara mänsklig. Men också att få vara glad. Att få vara lycklig. Att få vara nöjd. Att få vara tacksam. Det ligger något väldigt vackert i dem alla.

I all välmening uttrycker vi att det är viktigt att våga visa sig svag. Jag tycker verkligen att det är det. Men jag ska inte definiera det som svagt. Jag ska nog heller inte definiera det som starkt. Jag ska nog bara definiera det för vad det är. Känslor. Känslor och tillstånd av olika slag som är lika tillåtna. Eller är de det? I grund och botten är känslor allmänt tillåtna men går du till kompisgänget, arbetslivet eller kanske något annat sammanhang så är de inte alltid det längre. Då kan de vara obekväma. Göra någon annan obekväm.

Kanske är det resultatet av att vi inte uttrycker dem själva och heller inte låter andra uttrycka dem för vad de är. Det är då det blir obekvämt? Hör de inte ihop med den förväntade rollen, eller uppgiften kan fasaden falla om vi inte håller ihop. Svårt. Alla känslor kanske inte kan, vill eller bör visas i alla sammanhang heller? Eller? Jag har inget rätt svar. Såklart är vi alla olika.

Det ligger en utmaning i att fråga hur någon mår eller har det om man inte är beredd på att lyssna på svaret. Om man inte är ärlig i sitt eget svar. Det ligger en utmaning i att vilja att andra uttrycker sina känslor om man inte gör det själv. Eller är medveten om dem. Det ligger också en utmaning i att möta det mer sårbara likväl det faktum att någon annan kan vara på en bättre plats än en själv just för tillfället och glädjas med det. Mänsklighetens utmaningar.

Kanske känner du igen dig. Kanske inte. Det jag skriver utgår från hur mina tankar, resonemang och bild av verkligheten. Du som läser har ju din. Vad lägger du in i begreppet eller definitionen att ”våga visa sig svag”.

1 2 8