Johanna
Yoga World
VardagstankarYogayogalärartips

Beröringens vara eller icke vara – #metooyoga

Efter att ha läst inlägg hos mina bloggkollegor Vevve, Karin och Livia och deras tankar kring assisteringar inom yoga går hjärnan givetvis igång. Göran Boll och YogaGirl lyfter så viktigt även yogan i den förlänga metoo-revolutionen. Den är välkommen!

Jag själv jobbar mycket med assisteringar. Mest med assisteringar genom röst, placering i rummet, mjuka men tydliga placeringar av händer på “hårda” delar av kroppen. Men jag jobbar också med mer fysiska assisteringar. Jag försöker att få mina deltagare att göra den aktiva biten själva. De känner sin kropp bäst. I yin stannar jag också länge, många långa andetag. Beröring behövs. Alla människor är beroende av beröring. Men på rätt sätt. Jag har själv ingen erfarenhet av obekväma assisteringar i yoga. Däremot i massage. Men det är en annan diskussion. Dock bottnar de i samma avgrund.

Jag vet många assisteringar som mycket väl kan upplevas obehagliga, helt ologiska och över gränsen. Över gränsen på ett personligt plan men också ur ett anatomiskt. Det är helt omöjligt att veta vad kroppen på mattan har erfarenhet av. Både fysiskt och psykiskt. Vad vi sätter igång för tankar, mekanismer och rädslor.

Jag har haft deltagare som aldrig kommit tillbaka på min klass efter att jag assisterat dem. Jag har gjort misstag. Jag berättar för mina deltagare att jag kommer röra mig runt i rummet och ger dem möjligheten att lyfta handen, när ögonen är slutna, om de inte vill att jag rör vid dem. Sedan har jag lärt mig av erfarenhet att lägga till “och om det inte känns bra om/när jag rör vid dig, lyft din hand så backar jag”. Den andra frågan har jag lärt mig på senare tid.

Det är din kropp. Du bestämmer vem som får röra vid den. Ingen assistering som inte känns bra ska få göras av någon lärare. Oavsett tradition eller att “läraren vet ju så det är säkert ok”. Givetvis lätt att säga och ibland svårare att efterleva där i stunden.

Som jag läst tidigare – Bli inte rädd för att beröra eller bli berörd. Men var uppmärksam. Tänk efter. Kommunicera från båda håll, elev som lärare. Säg ifrån. Signalera tydligt om vad som är ok och inte. Både det du upplever och det du ser.

Jag håller workshops i assistering varannan månad och de är omåttligt populära då detta är ett svårt och känsligt ämne. Det bästa vi kan göra är att prata med varandra och framför allt lyssna på olika perspektiv. Och alltid gå till VARFÖR vi väljer att röra vid någon. Vad är syftet egentligen? Och hur kan det upplevas av olika människor?

 

Foto: Therese Hagstedt

6 kommentarer

Lämna ett svar till Johanna Alvin Avbryt svar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.