Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Johanna
Yoga World
OkategoriseradeVardagstankarYoga som livsstil

Det kallas tvivel, det där som (inte) stör.

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Du som kan din Winnerbäck vet. Men jag funderar på om det är så att det inte stör egentligen. Att det är så som det ska vara. Ibland tvivlar vi. På allt vi är. På allt vi gör. Det är en del av livet. Kanske är det därför det slår så hårt när det händer. Vi är rädda för att tvivla. Rädda för att vara lite låga. Då måste det vara något som är fel. Vi ska ju vara glada. Livet ska vara enkelt. Glatt. Jämt. Annars är det något som är fel. I obalans.

Är det verkligen så? Vi säger att man måste ha lite tråkigt ibland för att ha kul. Sakna något för att uppskatta något. Byta miljö för att se det vi har framför ögonen. Ja, det säger vi. Men när det händer blir vi ändå rädda. “Jag känner mig låg – vad är det som är fel?” Det kanske inte är något som är fel. Det är det som är balansen – ibland är det upp ibland är det ner. Så länge det inte är stup och höga höjder som pendlar konstant. Då kanske man ändå får ta sig en allvarlig funderare.

 

Foto: vegafoto.se

Jag tror inte att tvivel stör – då menar jag den som kommer då och då och stannar kortare stunder. Inte det konstanta, jag har varit där också, det är inte samma sak och det är inte ett bra tillstånd. Det stör. Men det korta. Det stör inte. Det berikar. Det är absolut jobbigt – om man gör det jobbigt. Det går också att förhålla sig till. Att benämna sina känslor och upplevelser. De blir mindre läskiga då.

Människan har lärt sig att allt ska vara bra hela tiden annars är det något som är fel. Det är väl en bra inställning för det gör en uppmärksam men rädslan den skapar är inte bra. Det obekväma skruvandet eller undvikande blicken när svaret blir “det är inte så bra”, eller “det är sådär faktiskt” på frågan “hur är det?” Den som vi “ska” svara bra på annars kan det bli svårt att bemöta varandra i det sociala spelet.

Att vara lite låg är inte farligt. Att vara låg jämt är det. Att tvivla en kort period är inte farligt, för mig berikar det när jag tar mig uppåt igen. (Vi är alla olika här, du är du och jag är jag) Förra veckan var jag ledsen, orolig, tvivlade på allt och jag tillät mig att ha en svacka. Den här veckan känns det bättre, jag har mer inspiration, jag har mer tro och jag upplever mer kreativitet.  Jag upplever att det är mer och mer ok att säga högt, både till sig själv och andra att allt inte är bra jämt. Det gör oss mer mänskliga. Det ger oss en bredare och färggladare palett. Det gör att tvivel inte nödvändigtvis behöver störa.

Populärt från Yogaworld.se

1 kommentar

  1. Så bra!! Viktiga inlägg så här i duärdinegenlyckassmedärduintelycklighardumisslyckats-tider. Livet har alla sidor.

Lämna en kommentar