Johanna
Yoga World
återhämtningInspirationVardagstankar

Det bästa är inte alltid att stanna hemma.

Jag upplever att många i min närhet är trötta. Det är mitt i hösten. Mörkt och grått. Hösten verkar varit en utmaning för många. Så även för mig. Jag har burit på mycket tvivel och nedstämdhet. Jag har tränat betydligt mindre än vad jag brukar. Det jag vet, det är att detta är inte samma sak som att vara på väg in i väggen igen. Nej, att vara på väg in i väggen är något helt annat. För mig. Det jag burit på den här hösten det drabbas jag av lite då och då. Existentiella frågor. Trötthet. Varför gör jag det jag gör? 

Det är såklart olika för alla men det jag vet att jag behöver göra – det är att ta mig ut, ta mig iväg. Inte att stanna hemma. Inte sitta hemma och invänta energi som plötsligt en dag ska svepa genom hela min kropp och lyfta mig. Det är lätt att hamna i en spiral av att inte vilja gå utanför dörren, inte orka träffa människor, inte röra på sig. Egentligen är det de sakerna som verkligen ger energi. Vi behöver det mänskliga utbytet, vi behöver den fysiska rörelsen, den fysiska kontakten. Och så behöver vi den aktiva vilan – den återhämtning som vi kan få av meditation, restorative yoga, yin, promenad i skogen osv. Den aktiva vilan precis lika mycket som den pulshöjande. Den är det som får upp våra energinivåer och producerar må bra hormonerna i kroppen.

Ett intellektuellt utbyte ger definitivt mig en lika stor energiboost som en jogg i skogen. Det viktigaste för mig, vi är alla olika, men det viktigaste för mig det är att jag tar tag i mig själv. En vecka eller två är helt fine för mig att vara nere, efter det går det utför och är svårare att ta sig upp. Gropen blir djupare och till slut hamnar jag i tankesnurrorna att jag ska sluta vara den jag är. Vår mentala värld behöver vi jobba för och underhålla likväl som vår fysiska kropp.

När jag var utbränd kunde jag inte gå ur sängen, gå i en trappa, knappt kontrollera mina egna organ och jag kunde definitivt inte gå till en mataffär. Det är långt dit för mig. Min trötthet, tvivel och nedstämdhet denna höst kommer definitivt av inre stress och förändring av att bygga ut mitt företag – det har varit som att hoppa en gång till utan att veta hur det ska gå. Såklart skrämmer det livet ur mig. Lika mycket som det skrämmer mig så känns det helt rätt. Det kommer också från mörker, från att inte röra på mig tillräckligt och från att inte haft så mycket socialt umgänge. Bara du vet vad det i grund och botten handlar om för dig om du känner igen dig.

Jag menar inte att vi ska göra, göra, göra hela tiden. Tvärtom. Att ta sig ut en gång i veckan och gå till yogastudion, till gymmet, till löpspåret – vad det än kan vara – kommer att hjälpa. En timma i veckan träffa någon över en kaffe och se varandra i ögonen och samtala kommer hjälpa. Välj med omsorg och efter egen förmåga men stanna för guds skull inte hemma hela tiden. Sätt en rutin, något att luta dig mot. Prova och se hur det går. Börja med en timma i veckan och välj något du tycker är kul.

Tillsammans kan vi ge varandra energi. Jag själv har precis börjat ta tag i mig igen och jag känner mig piggare, mer positiv och lättare i kroppen. Det bästa är inte alltid att stanna hemma. Ibland kan det vara det. Ibland kan det vara det viktigaste. Och ibland kan det viktigaste vara att ta sig ut. Att börja.

8 kommentarer

  1. Tack för att du delar med dig. Jag fick precis en tanke om varför jag INTE känner mig höstdepp, vilket jag alltid brukar göra. Sedan vi flyttade har jag förberett mig på, och haft som ett mantra “hösten och vintern kommer bli tuff, men det är iaf skönt att veta det och vara förberedd”. För att inte hamna för långt ner i spiralen har jag tränat mer disciplinerat och hårt än på länge, sett till att ha något riktigt kul eller härligt inbokat en gång i månaden, träffa vänner på ett eller annat sätt varje vecka, och gjort något lustfyllt VARJE dag. Det behöver inte vara något avancerat. Det kan vara en god fika, en varm dusch, fem minuter yoga, ett avsnitt serie, en bra podd på väg till jobbet. Dessutom har jag struntat i så oändligt mkt som jag faktiskt inte tycker är intressant, som stjäl energi eller bara vara hittepå-måsten. Så, det slår mig nu att jag kommer nog inte alls kommer bli deppig i år. För jag prioriterar och känner in, varje dag. Självklart kryper det fram en tår ibland, över utebliven sömn. Men dalarna är så mkt grundare än tidigare. Allt får kännas och släppas fram. Tack igen för att du på ett så fint sätt beskriver just det, hur man kan känna allt, släppa fram allt, hela sitt väsen, må bra, må dåligt och vara sig själv. Kärlek!

  2. Vilket bra skrivet inlägg 🙂 Känner igen mig i det där att det blir svårare att ta tag i sitt liv eller orka ta sig ut, när man isolerat sig och grottat in sig i sitt hem och sina tankar för länge. Så fort man lyckas bryta det får man ny kraft. Tack för påminnelsen! 🙂 /https://mellan-raderna.com/

    1. Tack! Det är verkligen så! Spiraler kan vara både goda och mindre goda. Det man gör mer av blir också mer.

  3. Åh Johanna, du är så fantastisk hela du. Tacksam att kunna följa och läsa dina ord. Varm höstkram <3

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.