Johanna
Yoga World
EgenföretagareVardagstankarYoga som livsstil

Kan otillgänglighet också innebära att jag blir tillgänglig?

Ja, för mig är det så. Jag mår bra av gränser, av olika slag och olika tider. Gränser är inte bara något dåligt. De kan bära med sig mindre bra egenskaper också men i det här fallet och just för mig så är det inte så. Jag jobbar på att göra mig otillgänglig. Icke nåbar hela tiden. Det irriterar en del. En del blir stötta. En del tycker det är fantastiskt. Jag ändrar också mitt eget sätt att kommunicera vilket gör det svårare för andra att veta vad och hur jag gör mig mindre tillgänglig. Det kräver mycket tydlighet från min sida. På ett ödmjukt sätt. Det handlar inte om personer eller människor – att jag inte vill möta eller prata med någon. Det handlar om hur jag hanterar mina, framförallt skriftliga,  kommunikationskanaler och hur skicklig jag är på att inte låta dem skruva upp tempot för mig. Att hålla mig till mina egna gränser jag satt – det är också det svåraste. Ett svar slinker iväg så snabbt…. den enkla vägen och vips är tankesnurran igång igen.

När jag gör mig mindre tillgänglig åt olika håll så blir jag också mer tillgänglig. Jag blir mer tillgänglig för mig själv men också de jag möter. Jag blir närvarande. Jag har möjlighet att sätta dessa gränser för mig själv så därför gör jag det också. Det har tagit lång tid. Det är svårt för en som vill vara alla till lags. Men vi har alla möjligheten. Ja, det har vi.

För ett tag sedan började jag lämna över en av mina fyra mailadresser jag hade hand om. Nu är jag inte där och är det något som berör mig personligen så får jag det vidarebefordrat till mig. För två veckor sedan skrev jag ett svar i mina anteckningar på mobilen som jag kan använda när jag får meddelanden på instagram eller facebook som har med mitt arbete att göra, att jag gärna tar det via mail. Det funkar för mig och är det säkraste sättet för mig. Jag har gjort många misstag i kommunikation och tydlighet för att jag har har skrivit något i ett meddelande och sedan glömt bort det. Det handlar inte om nonchalans, det handlar om att jag har för många spretiga kommunikationsvägar. Det funkar för en del. Det funkar inte för mig. Jag lämnar över mer och mer. För nu har jag möjlighet till det. Det har tagit nästan tre år för mig att komma dit.

Foto: vegafoto.se

Den här veckan har jag slagit av aviseringarna från messenger. Jag ser bara meddelandena om jag aktivt går in. Den här är lurig för många är vana vid att jag finns där. Även jag själv. Det kliar i mina fingrar att svara där för att det går så enkelt och lätt. Vanan. Det är enkelt och lätt i stunden men inte i förlängningen. Sedan beror det såklart på vad det är. Jobbrelaterade planeringar går via mail eller sms numera. (Så skriver du till mig och jag inte svarat inom ett par timmar så är det inget personligt).

Detta sättet att sätta gränser för mig själv, att göra mig mer otillgänglig är inget revolutionerande. Det är inget nytt. Det är inget som alla människor måste eller behöva göra. Det är heller inte något som alla ens tänkt på. Men för mig är det tydligt. Det gör mig så mycket mer tillgänglig när jag har struktur. Jag blir mjukare, mer fokuserad och jag tänker efter. Jag väljer också själv när det finns tid till möta det som står där. Vilken tid på dygnet jag kan hantera det. Utan att släppa in hela världen innanför mitt skinn. Det handlar inte om någon annan än mig själv. Jag blir mer tillgänglig att vara mig själv. Det betyder inte att jag inte svarar någonstans, inte ser, inte bryr mig eller inte finns för andra. Det betyder att jag finns mer. Mindre brus och intryck. Mer klarhet. Om jag tillåter mig själv detta och berättar det så kanske någon mer tillåter sig att sätta sina gränser utifrån sina förutsättningar.

Foto: vegafoto.se

 

10 kommentarer

  1. Magiskt är det….Såå fantastiskt fint beskrivet, övar också mkt på detta å det skapar så fina stunder när jag lyckas, men är inte alltid lätt. Men övning ger färdighet😉

    1. Tack! Jag tror den är hög hos många och vi sätter nog ganska höga omedvetna förväntningar på oss själva kring kommunikation. Även på andra. Det är stort, lurigt och samtidigt väldigt härligt det här med kommunikation 🙂

  2. Håller med dig! Även om jag inte alltid lyckas så försöker jag välja bort möten, sammanhang och intryck. För att hinna med det jag är i i stunden och då kan jag vara närvarande i nästa möte/samtal också. Varma hälsningar

    1. Det är väl övningen som gör skillnaden. Att tanken finns där. Se någon i ögonen och vara närvarande – magi. Kram!

  3. Inspirerande och bra inlägg! Delar många dina tankar och bollar med liknande dilemman. Även om det är svårt så tror jag mycket på att vända sig inåt och inte alltid vara tillgänglig på det sättet utåt. Tror man i längden blir mer tillgänglig genom att göra så 🙂 tack för bra text!

    1. Tack! Jag tror också så. Kanske att man får prova sig fram och se vad som passar en själv, det är ju så olika. Det finns ju alltid inom oss. Det bästa (som jag ser det) kommer alltid i stunder av inåt mer än utåt.

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.