Johanna
Yoga World

återhämtning

återhämtningVardagstankarYoga som livsstil

Att göra en video om ett långsammare liv.

Ett långsammare liv är inte lika med ett tråkigt liv för mig. Snarare tvärt om. Ett långsammare liv, för mig, ger ett rikare liv. Vi är såklart alla olika och tänker på olika saker när vi hör eller ser ordet långsamt. Långsamt för mig, i det här sammanhanget – livet – är att sakta ner för att hinna se och njuta av detaljer. Nyanser och upplevelser i vardagen. Att hinna se någon i ögonen. Att lyssna med båda mina öron till fullo. Utan att göra något annat samtidigt. Att välja vad jag vill spendera min tid på. Med vem. Och hur. Känna och uppleva min kropp. Inte åka med av bara farten. Det kan också vara härligt ibland men inte hela tiden. Ett långsammare liv ger mig chansen att leva med själ.

Ett långsammare liv betyder inte att sitta hemma. Stänga in sig. Det betyder att ta ett steg tillbaka, få perspektiv, lyssna inåt och delta ännu mer livet. Att träffa människor, gå på konserter, njuta av ett glas vin och god mat, röra min kropp och sinne på olika sätt. Känna meningsfullhet i det jag gör. Det betyder det för mig. Vad betyder det för dig?

Ett långsammare liv kommer inte av sig självt. Det kräver disciplin, eftertanke, medvetenhet, närvaro och energi. Dynamiken mellan högt och lågt och allt däremellan. Att göra val utefter förutsättningar som livet bjuder på just då. Det är i ständig förändring och det är en resa som vi alla är inbjudna att följa med på. Det är så värt det.

Att göra en video om ett långsammare liv, förmedla en skön känsla med både ord och bild – det kräver en bra partner. En Michael. Vi har jobbat tillsammans under ett par år och han har ett riktigt vasst öga för känsla och detaljer. Han har förmågan att förmedla känslan genom rutan eller en bild – utan att tumma på något annat. Vi har samma vision – att leva med hjärta, njuta av vardagen, leva och arbeta med det som gör oss just levande, att hur är viktigare än vad och magkänslan är bland det viktigaste av allt. Lita på sig själv. Att vara och stanna i det mänskliga. Tack Michael för att du är du.

Hoppas du får njuta av filmen och av livet – hur det än ser ut för dig.

Foto, klipp och grading: Vegafoto

13 december, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Annons
Annons
återhämtningInspirationVardagstankar

Det bästa är inte alltid att stanna hemma.

Jag upplever att många i min närhet är trötta. Det är mitt i hösten. Mörkt och grått. Hösten verkar varit en utmaning för många. Så även för mig. Jag har burit på mycket tvivel och nedstämdhet. Jag har tränat betydligt mindre än vad jag brukar. Det jag vet, det är att detta är inte samma sak som att vara på väg in i väggen igen. Nej, att vara på väg in i väggen är något helt annat. För mig. Det jag burit på den här hösten det drabbas jag av lite då och då. Existentiella frågor. Trötthet. Varför gör jag det jag gör? 

Det är såklart olika för alla men det jag vet att jag behöver göra – det är att ta mig ut, ta mig iväg. Inte att stanna hemma. Inte sitta hemma och invänta energi som plötsligt en dag ska svepa genom hela min kropp och lyfta mig. Det är lätt att hamna i en spiral av att inte vilja gå utanför dörren, inte orka träffa människor, inte röra på sig. Egentligen är det de sakerna som verkligen ger energi. Vi behöver det mänskliga utbytet, vi behöver den fysiska rörelsen, den fysiska kontakten. Och så behöver vi den aktiva vilan – den återhämtning som vi kan få av meditation, restorative yoga, yin, promenad i skogen osv. Den aktiva vilan precis lika mycket som den pulshöjande. Den är det som får upp våra energinivåer och producerar må bra hormonerna i kroppen.

Ett intellektuellt utbyte ger definitivt mig en lika stor energiboost som en jogg i skogen. Det viktigaste för mig, vi är alla olika, men det viktigaste för mig det är att jag tar tag i mig själv. En vecka eller två är helt fine för mig att vara nere, efter det går det utför och är svårare att ta sig upp. Gropen blir djupare och till slut hamnar jag i tankesnurrorna att jag ska sluta vara den jag är. Vår mentala värld behöver vi jobba för och underhålla likväl som vår fysiska kropp.

När jag var utbränd kunde jag inte gå ur sängen, gå i en trappa, knappt kontrollera mina egna organ och jag kunde definitivt inte gå till en mataffär. Det är långt dit för mig. Min trötthet, tvivel och nedstämdhet denna höst kommer definitivt av inre stress och förändring av att bygga ut mitt företag – det har varit som att hoppa en gång till utan att veta hur det ska gå. Såklart skrämmer det livet ur mig. Lika mycket som det skrämmer mig så känns det helt rätt. Det kommer också från mörker, från att inte röra på mig tillräckligt och från att inte haft så mycket socialt umgänge. Bara du vet vad det i grund och botten handlar om för dig om du känner igen dig.

Jag menar inte att vi ska göra, göra, göra hela tiden. Tvärtom. Att ta sig ut en gång i veckan och gå till yogastudion, till gymmet, till löpspåret – vad det än kan vara – kommer att hjälpa. En timma i veckan träffa någon över en kaffe och se varandra i ögonen och samtala kommer hjälpa. Välj med omsorg och efter egen förmåga men stanna för guds skull inte hemma hela tiden. Sätt en rutin, något att luta dig mot. Prova och se hur det går. Börja med en timma i veckan och välj något du tycker är kul.

Tillsammans kan vi ge varandra energi. Jag själv har precis börjat ta tag i mig igen och jag känner mig piggare, mer positiv och lättare i kroppen. Det bästa är inte alltid att stanna hemma. Ibland kan det vara det. Ibland kan det vara det viktigaste. Och ibland kan det viktigaste vara att ta sig ut. Att börja.

20 november, 2018 | 8 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

återhämtningVardagstankar

Att bli vän med något nytt.

Det som är obekant är alltid lite skrämmande. Kroppen är alltid redo att reagera på minsta lilla ljud, känsla, förnimmelse. Antingen väljer man att backa eller så väljer man att vara i det. Se vad som händer. Kanske till och med komma ut helskinnad och mer tillfreds på andra sidan. Det har ju hänt förr.

I höstas köpte vi ett sommarhus och jag har bara tillbringat en natt i huset själv. Tills nu. Dagarna är alldeles ljuvliga här. Jag skriver ute på altanen, slipar möbler, går ner till havet och tillbaka, läser i kvällssolen på bergsknallen och gör allt det där som hör sommaren och sommarhus till när det är fint väder. Trädgården är fylld av gröna träd, färgrika blommor, fågelkvitter överallt och ständigt rasslande i buskarna. Lite som en dröm.

Sedan kommer kvällen. Tack och lov är det ljust länge men det är allt lite otäckt att sova i ett hus själv som man inte känner ännu. Ljuden är inte bekanta ännu, vindens sus, rådjurens trampande, ljusets intåg mellan gardinerna, grannens bildäck knarrandes mot grusvägen. Långsamt vänjer man sig ändå. Det blir lugnare, tryggare. Allt som är okänt är lite läskigt först. Men stannar man i det lär man känna det.

Idag var första morgonen jag lät asanas inta yogamattan. Också trevande, vad gör ont och vad gör inte ont? Känna in, känna ut. Känna innan, känna efteråt. Det är nytt. Kroppen känns annorlunda. Det som var självklart innan är inte självklart längre. Men det finns heller inget som säger att det inte kommer bli. Mer än igår kändes ok. Varje dag är en ny dag. Tålamod och stanna. Inte rusa iväg. Vad det än är så tar det lite tid att bli vän med något nytt.

återhämtningyin yogaYoga - komma igångYoga som livsstil

Yin med vägg som stöd när inget annat funkar.

Eftersom min rörlighet är näst intill obefintlig håller jag på att bli tokig. Mina ben håller framför allt på att bli tokiga på nätterna. Införstådd som jag är med att man alltid kan hitta varianter tog jag tag i saken i helgen. Att kunna röra sig obehindrat är ingen självklarhet och många behöver alternativ. Kanske kan du också ha nytta av den här yin sekvensen jag gjorde mot väggen i helgen. Jag har svårt att röra överkroppen i någon riktning så därför får den vila mot marken – super.

I fredags orkade jag sitta upp för en sittande meditation i tio minuter. Det finns givetvis många meditationer man kan göra liggandes också men jag föredrar sittandes och har längtat efter det. Mitt huvud och mitt sinne är liksom inte detsamma utan den stunden. Med bolster och filt hittade jag ändå en stöttad plats. Alternativ, alternativ, alternativ gäller ett tag framöver.

Oavsett om man bär på en skada eller någon begränsning så är den här sekvensen suverän för vila och återhämtning på ett väldigt tillåtande och grundande sätt.

Som alltid i yin, se om du kan landa i en plats av bekvämlighet i det eventuellt lite obekväma. En plats du kan stanna på och vara i oavsett vad som dyker upp. Skärande, ilande, huggande smärta tar du dig alltid ur. Obekvämt, otålighet, rastlöshet stanna du i med ödmjukhet. Använd ett mantra eller återkoppla alltid till ditt andetag om tankarna virvlar iväg.

Det är lite veckigt att ta sig hela vägen ner så när man väl är nere ligger man kvar en stund 🙂 Jag stannar ungefär fem minuter i varje position. Det kan också vara skönt att ha en filt under rumpan/vid svanken för att kunna slappna av bättre när man ligger på rygg. En filt kan även vara hjälpsam under huvudet om hakan gärna glider upp mot taket och skapar kompression i nacken. Kommer huvudet upp en liten bit skapas mer frihet längst nacken.

Prova glida ner fötterna längst med väggen tills du hamnar i ett läge där du möter ett naturligt motstånd i kroppen. Alt gå så långt ner som du kommer och sedan promenera upp en liten bit så att du fortfarande har utrymme.

Jag gillar att använda bälte i den här eftersom det hjälper mig att stoppa benen innan det blir för brett och jag kopplar på för mycket muskler för att hålla benen på plats.

Även här kan bältet hjälpa en att hitta ett bra läge att kunna slappna av och stanna vid. Jag drar det som en åtta eller evighetstecknet runt varje knä.

Här kanske du får komma ut med rumpan en liten bit bort från väggen för att ha plats att glida ner med foten. Flytta dock inte för långt ut, anpassa med foten, den behöver inte flyttas särskilt långt.

Vill du ha lite musikinspiration, en lista jag ständigt fyller på, finner du det här – YIN INTO 2018

Önskar dig en skön stund och hör av dig om du funderar på något!

2 juli, 2018 | 1 KOMMENTAR.
återhämtningMental styrkaOkategoriseradeSoulworkYoga som livsstil

Otålighetens prövande av det yogiska tänkandet.

Förra veckan opererade jag magen. Det var planerat och kommer göra mycket gott i längden. Över midsommarhelgen var det liksom ganska ok att vara i ryggläge eftersom jag hade mycket folk runt omkring mig och jag hade fortfarande så pass ont så jag varken ville eller kunde göra något.

Annat är det nu. Ensam hemma hela dagarna. Det har bara gått en vecka och det gör fortfarande visserligen ont, jag går fortfarande mycket långsamt, som en ostkrok, kan inte köra bil eller cykla och kan inte ligga på något annat sätt än på rygg, än mindre vrida på mig. Magmuskler alltså, länge leve starka magmuskler. De bygger hela kroppen. Varje rörelse. Det vet man ju…. Nu vet jag det på riktigt. Herre min tid vad jag ska vara tacksam för en fungerande kropp framöver. Inget att ta för givet.

Men huvudet fungerar ju alldeles utmärkt. Ena halvan av mig älskar att ta det lite lugnt, inte göra så mycket, sitta på balkongen, läsa, kolla på en serie. Välja precis vad jag vill göra, när jag vill göra det. Låter ju som drömmen. Den andra halvan av mig är rätt otålig för det finns ju massa skoj saker att göra. Utbildningsuppsatser att ge feedback på, event på studion att lägga ut, höstschema som ska sättas, en bok som ska skrivas, en filosofikurs som ska genomföras. Massa kul. Tills jag gjort för mycket och mår illa.

Att det ska vara så svårt att bara vara i det som är. Jag försöker verkligen. Det är ändå någonstans ett frivilligt tillstånd jag har tagit mig till. Förr eller senare hade jag behövt ta hand om detta och sommaren är en perfekt tid ur fysisk rörelse-synpunkt. Jag är van att röra på mig, min kropp är van vid rörelse varje dag och nu kan den knappt göra någonting ett tag till. Det tär. Både fysiskt och mentalt. Framför allt mentalt. Otåligheten skriker lika högt som befrielsen i vila. De skriker bara om vartannat.

Så en timma i taget. Ena timman galen. Andra timman tacksam. Det utmanar mitt leva som jag lär. Yogans lära om att acceptera det som är. Många av våra existentiella frågor kommer mycket ur lidande. Sedan tar jag mig vidare. Blir bättre. Njuter av att vara ledig. Njuter av att det är fint väder. Njuter av att vara med familjen på torpet. Njuter av att jag är lyckligt lottad som har en kropp som fungerar och att det här är en piss i Mississippi jämfört med övriga världens tillstånd. Ändå är det där jag är nu. Där jag får vara. Möta, acceptera, gå igenom istället för runt.

Backar lite. Lutar mig tillbaka lite. Har hört att det händer mycket magi på den platsen.

1 2 4

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.