Johanna
Yoga World

återhämtning

återhämtning

RECHARGE – precis vad jag själv behövde.

I lördags var jag inbjuden av Anna Kronlid att dela hennes RECHARGE-dag som hon håller med jämna mellanrum på Bokenäset, precis vid havet. Givetvis är temat återhämtning och det kan vara på olika sätt på hennes dagar, och med olika gästlärare. Hennes och mitt tema var långsamhet. Skir, spirande långsamhet – och det vackra i det. Anna höll meditation, yin och yoga och jag hade äran att prata om långsamhet utifrån boken (som ja, snart är klar) och undervisa en slow flow. Allt till havet och klippor som utsikt.

Det var en härlig dag med härliga möten och människor. Det var precis vad jag behövde. Jag berättade för dem att jag haft en omotiverad, tung månad bakom mig där jag faktiskt inte tyckt att någon varit speciellt kul. Det är inte farligt. Det kommer inte sänka mig. Det kommer inte resultera i några drastiska livsomvälvande beslut. Det är bara där jag hamnar ibland. Så som alla gör. Och jag har inte ens jobbat speciellt mycket. Jag har slarvat med många saker, med många rutiner. Det händer också ibland men gjort är gjort och det enda jag gör framåt är att ta tillbaka mina rutiner igen. En efter en. Det här inlägget är till exempel en av dem. Jag har inte skrivit på över en månad. Nu är jag tillbaka och gör det.

Samtalen på RECHARGE gav mig en stor dos motivation och inspiration. Tack för det alla inblandade.

Anna öppnar sin egen yogastudio i Varekil i sommar. WITH LOVE heter den. Under juli har hon gratis prova på klasser och sedan kommer öppet hus och schema från aug. Läs mer på Annas hemsida. Rekommenderar varmt ett besök där. Lyllos mig som här nära till henne från vårt sommarställe. Bild lånad av Maria Sörqvist.
3 juni, 2019 | 1 KOMMENTAR.
Annons
Annons
återhämtningVardagstankar

Att göra rum för långsamhet.

Långsamhet har så olika innebörd för olika människor. En del av oss tycker det är tråkigt, att man är slö eller lat. Långsamhet för mig ger mig så mycket mer liv. Det kräver en hel del av mig. Att jag tar mig tid. Har disciplin att varje dag ge utrymme till långsamhet. Jag har inga problem att fylla min kalender till bredden. Det jag har problem med är att rensa den. Men när jag gör det. När jag ger utrymme till långsamhet – herre min tid vad det händer grejer.

Jag blir kreativ, får idéer som jag faktiskt funderar över, låter gro och tror på. Jag känner och upplever – både det som händer i min fysiska kropp, mitt huvud och med min energi. Mitt schema är inte ett kontorsschema, dock har det struktur. Jag går upp samma tid oavsett om jag jobbar morgon, dag eller kväll. Jag gör samma andningsövning varje morgon och jag går en promenad på 10-15 min.

Jag skapar rum för rörelse, olika rörelse varje dag, men jag är fysiskt aktiv på något sätt varje dag. Med olika intensitet. Det är att skapa rum för långsamhet för mig. Långsamhet för mig är inte att bara sitta still (även om det egentligen är viktigare för just mig). Långsamhet är också en känsla och en upplevelse. Att inte maxa, mata och trycka in. Långsamhet är att ge plats till det som gör att jag mår bra och känner mig levande. Jag har aldrig känslan av att jag inte vet vad jag håller på mig eller att jag bara åker med – när jag gör rum för det som ger mig upplevelsen av långsamhet. Igår var det till exempel att träffa två vänner hela fm och gå och träna trots att jag hade en hel hög med annat att ta tag i. Men mötet ger mig långsamheten som ger mig fart. En annan dag kan det vara att var ensam i skogen i två timmar.

Det är olika för oss alla. Det är också lätt att tro att man skapat rum för långsamhet, för avslappning, fast att man inte har det. Vi pratade om det på en kurs som jag startade igår på studion. De flesta av oss behöver tekniker att förhålla oss till, att använda, att göra rum för. För de som var med igår startade resan att göra rum för långsamhet två gånger i veckan tills vi ses nästa månad med en viss teknik vi använde när vi sågs. Det kommer ta dem ungefär 5 min varje gång till att börja med. 10 min i veckan. 10 min av långsamhet för att få mera fart, mera liv. Det är inte mycket – men det kräver en hel del.

Hur skapar du rum för långsamhet?

Foto: vegafoto.se

6 februari, 2019 | 4 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

återhämtningVardagstankarYoga som livsstil

Att göra en video om ett långsammare liv.

Ett långsammare liv är inte lika med ett tråkigt liv för mig. Snarare tvärt om. Ett långsammare liv, för mig, ger ett rikare liv. Vi är såklart alla olika och tänker på olika saker när vi hör eller ser ordet långsamt. Långsamt för mig, i det här sammanhanget – livet – är att sakta ner för att hinna se och njuta av detaljer. Nyanser och upplevelser i vardagen. Att hinna se någon i ögonen. Att lyssna med båda mina öron till fullo. Utan att göra något annat samtidigt. Att välja vad jag vill spendera min tid på. Med vem. Och hur. Känna och uppleva min kropp. Inte åka med av bara farten. Det kan också vara härligt ibland men inte hela tiden. Ett långsammare liv ger mig chansen att leva med själ.

Ett långsammare liv betyder inte att sitta hemma. Stänga in sig. Det betyder att ta ett steg tillbaka, få perspektiv, lyssna inåt och delta ännu mer livet. Att träffa människor, gå på konserter, njuta av ett glas vin och god mat, röra min kropp och sinne på olika sätt. Känna meningsfullhet i det jag gör. Det betyder det för mig. Vad betyder det för dig?

Ett långsammare liv kommer inte av sig självt. Det kräver disciplin, eftertanke, medvetenhet, närvaro och energi. Dynamiken mellan högt och lågt och allt däremellan. Att göra val utefter förutsättningar som livet bjuder på just då. Det är i ständig förändring och det är en resa som vi alla är inbjudna att följa med på. Det är så värt det.

Att göra en video om ett långsammare liv, förmedla en skön känsla med både ord och bild – det kräver en bra partner. En Michael. Vi har jobbat tillsammans under ett par år och han har ett riktigt vasst öga för känsla och detaljer. Han har förmågan att förmedla känslan genom rutan eller en bild – utan att tumma på något annat. Vi har samma vision – att leva med hjärta, njuta av vardagen, leva och arbeta med det som gör oss just levande, att hur är viktigare än vad och magkänslan är bland det viktigaste av allt. Lita på sig själv. Att vara och stanna i det mänskliga. Tack Michael för att du är du.

Hoppas du får njuta av filmen och av livet – hur det än ser ut för dig.

Foto, klipp och grading: Vegafoto

13 december, 2018 | 4 KOMMENTARER!
återhämtningInspirationVardagstankar

Det bästa är inte alltid att stanna hemma.

Jag upplever att många i min närhet är trötta. Det är mitt i hösten. Mörkt och grått. Hösten verkar varit en utmaning för många. Så även för mig. Jag har burit på mycket tvivel och nedstämdhet. Jag har tränat betydligt mindre än vad jag brukar. Det jag vet, det är att detta är inte samma sak som att vara på väg in i väggen igen. Nej, att vara på väg in i väggen är något helt annat. För mig. Det jag burit på den här hösten det drabbas jag av lite då och då. Existentiella frågor. Trötthet. Varför gör jag det jag gör? 

Det är såklart olika för alla men det jag vet att jag behöver göra – det är att ta mig ut, ta mig iväg. Inte att stanna hemma. Inte sitta hemma och invänta energi som plötsligt en dag ska svepa genom hela min kropp och lyfta mig. Det är lätt att hamna i en spiral av att inte vilja gå utanför dörren, inte orka träffa människor, inte röra på sig. Egentligen är det de sakerna som verkligen ger energi. Vi behöver det mänskliga utbytet, vi behöver den fysiska rörelsen, den fysiska kontakten. Och så behöver vi den aktiva vilan – den återhämtning som vi kan få av meditation, restorative yoga, yin, promenad i skogen osv. Den aktiva vilan precis lika mycket som den pulshöjande. Den är det som får upp våra energinivåer och producerar må bra hormonerna i kroppen.

Ett intellektuellt utbyte ger definitivt mig en lika stor energiboost som en jogg i skogen. Det viktigaste för mig, vi är alla olika, men det viktigaste för mig det är att jag tar tag i mig själv. En vecka eller två är helt fine för mig att vara nere, efter det går det utför och är svårare att ta sig upp. Gropen blir djupare och till slut hamnar jag i tankesnurrorna att jag ska sluta vara den jag är. Vår mentala värld behöver vi jobba för och underhålla likväl som vår fysiska kropp.

När jag var utbränd kunde jag inte gå ur sängen, gå i en trappa, knappt kontrollera mina egna organ och jag kunde definitivt inte gå till en mataffär. Det är långt dit för mig. Min trötthet, tvivel och nedstämdhet denna höst kommer definitivt av inre stress och förändring av att bygga ut mitt företag – det har varit som att hoppa en gång till utan att veta hur det ska gå. Såklart skrämmer det livet ur mig. Lika mycket som det skrämmer mig så känns det helt rätt. Det kommer också från mörker, från att inte röra på mig tillräckligt och från att inte haft så mycket socialt umgänge. Bara du vet vad det i grund och botten handlar om för dig om du känner igen dig.

Jag menar inte att vi ska göra, göra, göra hela tiden. Tvärtom. Att ta sig ut en gång i veckan och gå till yogastudion, till gymmet, till löpspåret – vad det än kan vara – kommer att hjälpa. En timma i veckan träffa någon över en kaffe och se varandra i ögonen och samtala kommer hjälpa. Välj med omsorg och efter egen förmåga men stanna för guds skull inte hemma hela tiden. Sätt en rutin, något att luta dig mot. Prova och se hur det går. Börja med en timma i veckan och välj något du tycker är kul.

Tillsammans kan vi ge varandra energi. Jag själv har precis börjat ta tag i mig igen och jag känner mig piggare, mer positiv och lättare i kroppen. Det bästa är inte alltid att stanna hemma. Ibland kan det vara det. Ibland kan det vara det viktigaste. Och ibland kan det viktigaste vara att ta sig ut. Att börja.

20 november, 2018 | 8 KOMMENTARER!
återhämtningVardagstankar

Att bli vän med något nytt.

Det som är obekant är alltid lite skrämmande. Kroppen är alltid redo att reagera på minsta lilla ljud, känsla, förnimmelse. Antingen väljer man att backa eller så väljer man att vara i det. Se vad som händer. Kanske till och med komma ut helskinnad och mer tillfreds på andra sidan. Det har ju hänt förr.

I höstas köpte vi ett sommarhus och jag har bara tillbringat en natt i huset själv. Tills nu. Dagarna är alldeles ljuvliga här. Jag skriver ute på altanen, slipar möbler, går ner till havet och tillbaka, läser i kvällssolen på bergsknallen och gör allt det där som hör sommaren och sommarhus till när det är fint väder. Trädgården är fylld av gröna träd, färgrika blommor, fågelkvitter överallt och ständigt rasslande i buskarna. Lite som en dröm.

Sedan kommer kvällen. Tack och lov är det ljust länge men det är allt lite otäckt att sova i ett hus själv som man inte känner ännu. Ljuden är inte bekanta ännu, vindens sus, rådjurens trampande, ljusets intåg mellan gardinerna, grannens bildäck knarrandes mot grusvägen. Långsamt vänjer man sig ändå. Det blir lugnare, tryggare. Allt som är okänt är lite läskigt först. Men stannar man i det lär man känna det.

Idag var första morgonen jag lät asanas inta yogamattan. Också trevande, vad gör ont och vad gör inte ont? Känna in, känna ut. Känna innan, känna efteråt. Det är nytt. Kroppen känns annorlunda. Det som var självklart innan är inte självklart längre. Men det finns heller inget som säger att det inte kommer bli. Mer än igår kändes ok. Varje dag är en ny dag. Tålamod och stanna. Inte rusa iväg. Vad det än är så tar det lite tid att bli vän med något nytt.

1 2 4

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.