Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Johanna
Yoga World

Okategoriserade

OkategoriseradeVardagstankarYoga som livsstil

Det kallas tvivel, det där som (inte) stör.

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Du som kan din Winnerbäck vet. Men jag funderar på om det är så att det inte stör egentligen. Att det är så som det ska vara. Ibland tvivlar vi. På allt vi är. På allt vi gör. Det är en del av livet. Kanske är det därför det slår så hårt när det händer. Vi är rädda för att tvivla. Rädda för att vara lite låga. Då måste det vara något som är fel. Vi ska ju vara glada. Livet ska vara enkelt. Glatt. Jämt. Annars är det något som är fel. I obalans.

Är det verkligen så? Vi säger att man måste ha lite tråkigt ibland för att ha kul. Sakna något för att uppskatta något. Byta miljö för att se det vi har framför ögonen. Ja, det säger vi. Men när det händer blir vi ändå rädda. “Jag känner mig låg – vad är det som är fel?” Det kanske inte är något som är fel. Det är det som är balansen – ibland är det upp ibland är det ner. Så länge det inte är stup och höga höjder som pendlar konstant. Då kanske man ändå får ta sig en allvarlig funderare.

 

Foto: vegafoto.se

Jag tror inte att tvivel stör – då menar jag den som kommer då och då och stannar kortare stunder. Inte det konstanta, jag har varit där också, det är inte samma sak och det är inte ett bra tillstånd. Det stör. Men det korta. Det stör inte. Det berikar. Det är absolut jobbigt – om man gör det jobbigt. Det går också att förhålla sig till. Att benämna sina känslor och upplevelser. De blir mindre läskiga då.

Människan har lärt sig att allt ska vara bra hela tiden annars är det något som är fel. Det är väl en bra inställning för det gör en uppmärksam men rädslan den skapar är inte bra. Det obekväma skruvandet eller undvikande blicken när svaret blir “det är inte så bra”, eller “det är sådär faktiskt” på frågan “hur är det?” Den som vi “ska” svara bra på annars kan det bli svårt att bemöta varandra i det sociala spelet.

Att vara lite låg är inte farligt. Att vara låg jämt är det. Att tvivla en kort period är inte farligt, för mig berikar det när jag tar mig uppåt igen. (Vi är alla olika här, du är du och jag är jag) Förra veckan var jag ledsen, orolig, tvivlade på allt och jag tillät mig att ha en svacka. Den här veckan känns det bättre, jag har mer inspiration, jag har mer tro och jag upplever mer kreativitet.  Jag upplever att det är mer och mer ok att säga högt, både till sig själv och andra att allt inte är bra jämt. Det gör oss mer mänskliga. Det ger oss en bredare och färggladare palett. Det gör att tvivel inte nödvändigtvis behöver störa.

15 oktober, 2018 | 1 KOMMENTAR.
Annons
Annons
EgenföretagareOkategoriseradeYogastudio

Det du behöver gilla för att driva en yogastudio.

Många frågar mig hur det är att driva en yogastudio. Det är alldeles fantastiskt och för mig känns det helt rätt och naturligt. Dock, som vilket annat jobb som helst frågar jag mig själv vissa dagar varför jag inte har ett jobb som jag vet att jag får behålla, som ger mig en månadslön jag faktiskt kan leva på och som ger mig fasta arbetstider. Jag älskar det jag gör och just nu kan jag inte ens föreställa mig att göra något annat. Jag är lyckligt lottad och priviligierad att jag har möjligheten att göra det jag gör – och jag har jobbat för det.

Den här följetången utgår ifrån mig personligen och mina erfarenheter. Det betyder också att motgångar, medgångar och allt däremellan hanteras olika från person till person. Så som det är för mig är det inte nödvändigtvis för dig och tvärtom. Har du andra erfarenheter och tankar så dela gärna med dig av dem! Det här första kapitlet är lite längre än kommande men är också basen i det hela.

”Så länge du gör något du brinner för är det väl ok att jobba ganska mycket”? Den dyker upp ofta. Jag svarar oftast ja – och nej. Allt som man brinner för och tycker är kul betyder inte automatiskt att det är bra för en. I för stor dos kan det bli precis tvärtom. Kanske inte för alla för vi är alla olika men för mig är det så. Jag skulle lätt kunna jobba ihjäl mig för att jag tycker det är kul. Därför behöver jag hälsosamma gränser De är inte alltid lätta att sätta och jag vill inte alltid sätta dem men det är en nödvändighet för att fortsätta göra det jag gör.

Förutom kallet att undervisa yoga finns ett par saker till som kan vara bra att fundera över. Som allt annat som är kul finns också sidor som är lite mer utmanande och som kanske faktiskt är de viktigaste att tänka på om man vill driva en egen studio. Du behöver till exempel gilla att….

  • Möta människor på både ett serviceinriktat och personligt sätt.
  • Tycka om att lägga- och uppdatera schema, ha personalkontakt, utforma kontrakt och avtal.
  • Lära dig om lagar, försäkringar, brandskydd, ventilation och fastighetsskötsel.
  • Tycka om att städa, diska, köpa in toapapper, teer och se till att alla förråd alltid är fyllda.
  • Sätta dig in i hur olika boknings- och kassasystem fungerar och välja ett som passar din verksamhet och som inte ruinerar dig på kuppen.
  • Uppdatera information, svara på mail varje dag och vara OK med att du alltid har nya mail som väntar på att bli svarade på. Gärna igår.
  • Tycka om att skapa ditt eget jobb, ta tag i att höra av dig till människor, träffa dem och se om ni passar att arbeta tillsammans och kanske till och med skapa magi tillsammans (det är en av mina favoritsaker).
  • Tycka om att marknadsföra, göra flyers, uppdatera instagram, lägga ut event på facebook osv.
  • Tycka om att ligga ungefär ett halvår till ett år fram i planering. Gärna två.
  • Tycka om att argumentera för din sak och diskutera lösningar och ekonomiska aspekter med en ev hyresvärd.
  • Våga sålla i dina ja och dina nej.

Det är några av mina exempel på vad jag gör när jag inte förbereder klass eller utbildningar, håller klasser eller medverkar på olika event, har personlig yoga, vidareutbildar mig själv, skriver, läser, gör självstudier, praktiserar asanas osv. Tack och lov lever jag och arbetar med en livsfilosofi, det vi kallar yoga, och det är jag väldigt glad för. Det är en ständig bas och trygghet. Meditation och mitt andetag är mina viktigaste delar för att hålla mig vid mina sinnes fulla bruk. Förutom det så är natur och träning mina ankare.

Jag tycker om nästan allt det som jag listat ovan och jag kan som sagt inte ens tänka mig att göra något annat som det ser ut just nu. Det kommer säkerligen att ändra sig. Allt är föränderligt. Jag väljer själv om jag går in i att både leva och att jobba såhär. Att vissa perioder jobba så mycket som jag knappt kan föreställa mig och i andra perioder få ha sååå mycket ledigt. Det jag inte ruckar på är en stunds stillhet varje dag och någon form av rörelse varje dag. Luckorna måste finnas. Annars går jag under. Det har tagit ett tag att fatta det.

Det sista och det viktigaste om man vill driva en egen studio det är att ha tålamod. Våga hålla ut när det verkar som att allt går käpprätt åt skogen. Det är det viktigaste. Är du yogalärare och drömmer om att ha eget – gör det hanterbart för dig. Gör det i den skalan så att du fortfarande tycker att det är givande. Verkar ovanstående punkter skrämmande så kanske det är just att undervisa yoga du ska göra och hyra in dig eller vara anställd någonstans. Att du ska göra det du brinner för i någon form är inte ens att tveka på. Det ska du! Det handlar inte om att vara bra eller sämre, mer eller mindre. Det handlar om att göra det man är ämnad att göra.

Friheten är fantastisk men det kommer också med en stor portion ansvar. Ju längre tiden går desto mer har jag råd att ta lite hjälp. Ingen kan göra allt själv. Framför allt inte när man växer. Och oftast växer verksamheten fortare än inkomsterna. Det är en mycket svår ekvation. Tålamodet kommer väl till pass då. Vissa saker går att ta hjälp med och andra inte. Så är det bara och då gäller det att öva på att tänka smart. Lättare sagt än gjort men erfarenhet kommer med viljan att försöka och att ge sig hän. Framtiden är spännande.

22 augusti, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

återhämtningMental styrkaOkategoriseradeSoulworkYoga som livsstil

Otålighetens prövande av det yogiska tänkandet.

Förra veckan opererade jag magen. Det var planerat och kommer göra mycket gott i längden. Över midsommarhelgen var det liksom ganska ok att vara i ryggläge eftersom jag hade mycket folk runt omkring mig och jag hade fortfarande så pass ont så jag varken ville eller kunde göra något.

Annat är det nu. Ensam hemma hela dagarna. Det har bara gått en vecka och det gör fortfarande visserligen ont, jag går fortfarande mycket långsamt, som en ostkrok, kan inte köra bil eller cykla och kan inte ligga på något annat sätt än på rygg, än mindre vrida på mig. Magmuskler alltså, länge leve starka magmuskler. De bygger hela kroppen. Varje rörelse. Det vet man ju…. Nu vet jag det på riktigt. Herre min tid vad jag ska vara tacksam för en fungerande kropp framöver. Inget att ta för givet.

Men huvudet fungerar ju alldeles utmärkt. Ena halvan av mig älskar att ta det lite lugnt, inte göra så mycket, sitta på balkongen, läsa, kolla på en serie. Välja precis vad jag vill göra, när jag vill göra det. Låter ju som drömmen. Den andra halvan av mig är rätt otålig för det finns ju massa skoj saker att göra. Utbildningsuppsatser att ge feedback på, event på studion att lägga ut, höstschema som ska sättas, en bok som ska skrivas, en filosofikurs som ska genomföras. Massa kul. Tills jag gjort för mycket och mår illa.

Att det ska vara så svårt att bara vara i det som är. Jag försöker verkligen. Det är ändå någonstans ett frivilligt tillstånd jag har tagit mig till. Förr eller senare hade jag behövt ta hand om detta och sommaren är en perfekt tid ur fysisk rörelse-synpunkt. Jag är van att röra på mig, min kropp är van vid rörelse varje dag och nu kan den knappt göra någonting ett tag till. Det tär. Både fysiskt och mentalt. Framför allt mentalt. Otåligheten skriker lika högt som befrielsen i vila. De skriker bara om vartannat.

Så en timma i taget. Ena timman galen. Andra timman tacksam. Det utmanar mitt leva som jag lär. Yogans lära om att acceptera det som är. Många av våra existentiella frågor kommer mycket ur lidande. Sedan tar jag mig vidare. Blir bättre. Njuter av att vara ledig. Njuter av att det är fint väder. Njuter av att vara med familjen på torpet. Njuter av att jag är lyckligt lottad som har en kropp som fungerar och att det här är en piss i Mississippi jämfört med övriga världens tillstånd. Ändå är det där jag är nu. Där jag får vara. Möta, acceptera, gå igenom istället för runt.

Backar lite. Lutar mig tillbaka lite. Har hört att det händer mycket magi på den platsen.

OkategoriseradeSoulworkVardagstankarYoga som livsstil

Komma tillbaka efter ett retreat.

Förra veckan höll jag retreat i underbara Kivik på Österlen. Torsdag till söndag spenderade vi dagarna tillsammans med andning och meditation, yoga, samtal, skrivande och tystnad. En fin kombo som jag gillar att baka ihop för att få en helhet på olika sätt att resa inåt. Det finns såklart så många fler men dessa ligger mig varmt om hjärtat.

När man lämnar “verkligheten” för en stund, går in i sin bubbla av total närvaro i det man är öppnar man upp för så många möjligheter och skatter som inte alltid får plats annars. Att starta dagen med sitt andetag och utforskande av sinnet sätter en annan ton, efterföljt av rörelser som ger en ännu djupare dimension. På det byggs samtal om tystad och dess innebörd en brygga in i den riktiga tystnaden. På mitt nästa retreat ska den få ta ännu mera plats. Skrivandet ger ett varv till av orden som hörs i huvudet och kanske till och med ger ett annat perspektiv när de når pappret. Vi jobbade med övningar kring våra djupare livsriktiningar, vår dharma, och även det underliggande syftet till varför och hur vi spenderar tiden med det vi gör.

Den fysiska yogan, shaking, dans, meditation och gongbad av Camilla Lindberg tillsammans med allt ovan blev som ett skimmer likt det våra ögon såg över havet. Jag är så tacksam för dessa dagar och människor.

De där dagarna när man byter miljö och lägger sin tid på ett annat slag arbete än det som betalar ens hyra är en så viktig påfyllning och det bärs alltid med små frön att så och låta växa även efteråt. Mötet med den vanliga vardagen kan dock bli lite svår att hantera ibland. Hur man ska möta vanor, beteenden, miljöer, invanda roller och så vidare med nya ögon. Och hur man ska möta sin kalender. Jag själv var inte på sociala medier speciellt mycket under tiden och när jag gick tillbaka blev jag stressad för att jag själv inte varit så aktiv. Samtidigt som det ger ett lugn i mig att inte vara där. Det gäller många saker, inte bara sociala medier.

Även om jag blir oerhört påfylld av retreat, utbildningshelger, kurser och workshops så har jag inte lärt mig ännu vilket utrymme jag behöver för att återhämta mig efteråt. Men det lär jag mig. Och det är nog samma för alla. Oavsett vad man spenderar sina dagar med. Att hitta det utrymme som behövs för att landa. Låta saker sjunka in. Processa och  fundera. Återhämtningsluckorna i kalendern som gör att man behåller påfyllningen man startat, och fortsätter fylla på istället för att den blir en enstaka inboxad insats. Att låta det vara en plats att växa ifrån. Mjukt in i vardagen. Vattna, ge solljus och näring. Det som ofta kan vara en av anledningarna till att vi är intresserade av att ta pausen från början.

InspirationOkategoriseradeSoulworkVardagstankar

Sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan.

Den berömda offerkoftan har vi alla på oss någon gång. Ingen kommer undan det. Det är mänskligt. När det gått tillräckligt lång tid inser vi själva att det är dags att ta tag i det, och inser vi det inte själva så är det oftast någon annan som bjuder oss på insikten. Tack och lov. Offerkofta och bitterhet är ibland befogad men i de flesta fall endast konstruerad och påhittad.

Man måste få älta och vältra – ibland, under begränsad tid. Vrida och vända, inse för att återigen hitta en skyddsmekanism och fly, för att återigen inse. Allt som är jobbigt, anses vara svagt eller “må dåligt” över ser vi som så negativt. Något vi vill komma bort ifrån. Tänk om vi skulle vara i det. Använda det. Vända det eller ibland bara låta det få vara så. Allt kommer att, inom sinom tid och på sitt eget vis, ändras.

Det är så svårt det där, att tillåta sig känna, uppleva och vara i det där som “inte är så bra” samtidigt som många av oss är så sjukt privilegierade. Vi fattar bara inte det.

Jag tror inte på att bara bestämma sig, att man alltid väljer sina tankar. Det är inte så enkelt. Det kan funka. I vissa situationer och för en del människor. Men inte för alla. Det är så många mekanismer som spelar in och vad det är som gör att den sista droppen fallit över i förändringens bägare är olika för alla.

Jag har skrivit en lista på det jag har, det jag anser vara det “bra” i mitt liv både privat och företagsmässigt just nu och när jag tittar på den så ser jag att det, utifrån mitt perspektiv, väger över alla gånger över det som jag önskar skulle förbättras. Jag sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan idag. En annan dag kanske jag väljer att välja en punkt från förbättringslistan och ser vad jag ska göra med den. Men idag är det pepp för det som finns, lever och funkar prima liv.

Foto: Anna Rosén

26 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2