Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons

Okategoriserade

återhämtningMental styrkaOkategoriseradeSoulworkYoga som livsstil

Otålighetens prövande av det yogiska tänkandet.

Förra veckan opererade jag magen. Det var planerat och kommer göra mycket gott i längden. Över midsommarhelgen var det liksom ganska ok att vara i ryggläge eftersom jag hade mycket folk runt omkring mig och jag hade fortfarande så pass ont så jag varken ville eller kunde göra något.

Annat är det nu. Ensam hemma hela dagarna. Det har bara gått en vecka och det gör fortfarande visserligen ont, jag går fortfarande mycket långsamt, som en ostkrok, kan inte köra bil eller cykla och kan inte ligga på något annat sätt än på rygg, än mindre vrida på mig. Magmuskler alltså, länge leve starka magmuskler. De bygger hela kroppen. Varje rörelse. Det vet man ju…. Nu vet jag det på riktigt. Herre min tid vad jag ska vara tacksam för en fungerande kropp framöver. Inget att ta för givet.

Men huvudet fungerar ju alldeles utmärkt. Ena halvan av mig älskar att ta det lite lugnt, inte göra så mycket, sitta på balkongen, läsa, kolla på en serie. Välja precis vad jag vill göra, när jag vill göra det. Låter ju som drömmen. Den andra halvan av mig är rätt otålig för det finns ju massa skoj saker att göra. Utbildningsuppsatser att ge feedback på, event på studion att lägga ut, höstschema som ska sättas, en bok som ska skrivas, en filosofikurs som ska genomföras. Massa kul. Tills jag gjort för mycket och mår illa.

Att det ska vara så svårt att bara vara i det som är. Jag försöker verkligen. Det är ändå någonstans ett frivilligt tillstånd jag har tagit mig till. Förr eller senare hade jag behövt ta hand om detta och sommaren är en perfekt tid ur fysisk rörelse-synpunkt. Jag är van att röra på mig, min kropp är van vid rörelse varje dag och nu kan den knappt göra någonting ett tag till. Det tär. Både fysiskt och mentalt. Framför allt mentalt. Otåligheten skriker lika högt som befrielsen i vila. De skriker bara om vartannat.

Så en timma i taget. Ena timman galen. Andra timman tacksam. Det utmanar mitt leva som jag lär. Yogans lära om att acceptera det som är. Många av våra existentiella frågor kommer mycket ur lidande. Sedan tar jag mig vidare. Blir bättre. Njuter av att vara ledig. Njuter av att det är fint väder. Njuter av att vara med familjen på torpet. Njuter av att jag är lyckligt lottad som har en kropp som fungerar och att det här är en piss i Mississippi jämfört med övriga världens tillstånd. Ändå är det där jag är nu. Där jag får vara. Möta, acceptera, gå igenom istället för runt.

Backar lite. Lutar mig tillbaka lite. Har hört att det händer mycket magi på den platsen.

Annons
Annons
OkategoriseradeSoulworkVardagstankarYoga som livsstil

Komma tillbaka efter ett retreat.

Förra veckan höll jag retreat i underbara Kivik på Österlen. Torsdag till söndag spenderade vi dagarna tillsammans med andning och meditation, yoga, samtal, skrivande och tystnad. En fin kombo som jag gillar att baka ihop för att få en helhet på olika sätt att resa inåt. Det finns såklart så många fler men dessa ligger mig varmt om hjärtat.

När man lämnar “verkligheten” för en stund, går in i sin bubbla av total närvaro i det man är öppnar man upp för så många möjligheter och skatter som inte alltid får plats annars. Att starta dagen med sitt andetag och utforskande av sinnet sätter en annan ton, efterföljt av rörelser som ger en ännu djupare dimension. På det byggs samtal om tystad och dess innebörd en brygga in i den riktiga tystnaden. På mitt nästa retreat ska den få ta ännu mera plats. Skrivandet ger ett varv till av orden som hörs i huvudet och kanske till och med ger ett annat perspektiv när de når pappret. Vi jobbade med övningar kring våra djupare livsriktiningar, vår dharma, och även det underliggande syftet till varför och hur vi spenderar tiden med det vi gör.

Den fysiska yogan, shaking, dans, meditation och gongbad av Camilla Lindberg tillsammans med allt ovan blev som ett skimmer likt det våra ögon såg över havet. Jag är så tacksam för dessa dagar och människor.

De där dagarna när man byter miljö och lägger sin tid på ett annat slag arbete än det som betalar ens hyra är en så viktig påfyllning och det bärs alltid med små frön att så och låta växa även efteråt. Mötet med den vanliga vardagen kan dock bli lite svår att hantera ibland. Hur man ska möta vanor, beteenden, miljöer, invanda roller och så vidare med nya ögon. Och hur man ska möta sin kalender. Jag själv var inte på sociala medier speciellt mycket under tiden och när jag gick tillbaka blev jag stressad för att jag själv inte varit så aktiv. Samtidigt som det ger ett lugn i mig att inte vara där. Det gäller många saker, inte bara sociala medier.

Även om jag blir oerhört påfylld av retreat, utbildningshelger, kurser och workshops så har jag inte lärt mig ännu vilket utrymme jag behöver för att återhämta mig efteråt. Men det lär jag mig. Och det är nog samma för alla. Oavsett vad man spenderar sina dagar med. Att hitta det utrymme som behövs för att landa. Låta saker sjunka in. Processa och  fundera. Återhämtningsluckorna i kalendern som gör att man behåller påfyllningen man startat, och fortsätter fylla på istället för att den blir en enstaka inboxad insats. Att låta det vara en plats att växa ifrån. Mjukt in i vardagen. Vattna, ge solljus och näring. Det som ofta kan vara en av anledningarna till att vi är intresserade av att ta pausen från början.

Populärt från Yogaworld.se

InspirationOkategoriseradeSoulworkVardagstankar

Sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan.

Den berömda offerkoftan har vi alla på oss någon gång. Ingen kommer undan det. Det är mänskligt. När det gått tillräckligt lång tid inser vi själva att det är dags att ta tag i det, och inser vi det inte själva så är det oftast någon annan som bjuder oss på insikten. Tack och lov. Offerkofta och bitterhet är ibland befogad men i de flesta fall endast konstruerad och påhittad.

Man måste få älta och vältra – ibland, under begränsad tid. Vrida och vända, inse för att återigen hitta en skyddsmekanism och fly, för att återigen inse. Allt som är jobbigt, anses vara svagt eller “må dåligt” över ser vi som så negativt. Något vi vill komma bort ifrån. Tänk om vi skulle vara i det. Använda det. Vända det eller ibland bara låta det få vara så. Allt kommer att, inom sinom tid och på sitt eget vis, ändras.

Det är så svårt det där, att tillåta sig känna, uppleva och vara i det där som “inte är så bra” samtidigt som många av oss är så sjukt privilegierade. Vi fattar bara inte det.

Jag tror inte på att bara bestämma sig, att man alltid väljer sina tankar. Det är inte så enkelt. Det kan funka. I vissa situationer och för en del människor. Men inte för alla. Det är så många mekanismer som spelar in och vad det är som gör att den sista droppen fallit över i förändringens bägare är olika för alla.

Jag har skrivit en lista på det jag har, det jag anser vara det “bra” i mitt liv både privat och företagsmässigt just nu och när jag tittar på den så ser jag att det, utifrån mitt perspektiv, väger över alla gånger över det som jag önskar skulle förbättras. Jag sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan idag. En annan dag kanske jag väljer att välja en punkt från förbättringslistan och ser vad jag ska göra med den. Men idag är det pepp för det som finns, lever och funkar prima liv.

Foto: Anna Rosén

26 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
återhämtningInspirationOkategoriseradeVardagstankar

Avrundningen och avslutningen.

Detta år avslutas i fjällvärlden omfamnad av massvis av snö, kärlek och vänskap. Varje år försöker jag göra ett litet bokslut av något slag och i år blev det faktiskt ett ganska gediget sådant. Jag gick på en tvåtimmars promenad med mig själv och naturen. Att blicka ut över skogens vidder är bland det bästa jag vet. ger perspektiv.  Älskar de enskilda topparna som tillsammans breder ut sig som ett hav av klokskap, djup och mystik. Individer i gemenskap som växer tillsammans.

Gjorde en eld-meditation i symboliken att rena och skapa nytt utrymme. Tackade för det som varit och det som komma skall. Tog hjälp av djurriket för att lägga intentioner för det kommande året. Skrev ner 10 frågors avslut på 2017 och skrev ner 10 manifesteringar för 2018.

Jag tackade mig själv för allt det som åstadkommits under 2017 – in good and bad. Alla lärdomar. Insikter. Höjder och gropar. Det har verkligen varit ett år av utveckling. Ett år av framgång. Ett år av bakslag. Precis som sig bör.

Inför 2018 vet jag precis vad jag vill lägga min energi och tid på. Vilka frö som ska vattnas. Och det är inte så mycket nytt. De har redan såtts. Små steg. Kärnan och essens. Kreativitet. Ärlighet. Inåt mer än utåt.

Tack 2017. Tack alla som varit med på vägen.

 

1 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!