BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons

Okategoriserade

InspirationOkategoriseradeSoulworkVardagstankar

Sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan.

Den berömda offerkoftan har vi alla på oss någon gång. Ingen kommer undan det. Det är mänskligt. När det gått tillräckligt lång tid inser vi själva att det är dags att ta tag i det, och inser vi det inte själva så är det oftast någon annan som bjuder oss på insikten. Tack och lov. Offerkofta och bitterhet är ibland befogad men i de flesta fall endast konstruerad och påhittad.

Man måste få älta och vältra – ibland, under begränsad tid. Vrida och vända, inse för att återigen hitta en skyddsmekanism och fly, för att återigen inse. Allt som är jobbigt, anses vara svagt eller “må dåligt” över ser vi som så negativt. Något vi vill komma bort ifrån. Tänk om vi skulle vara i det. Använda det. Vända det eller ibland bara låta det få vara så. Allt kommer att, inom sinom tid och på sitt eget vis, ändras.

Det är så svårt det där, att tillåta sig känna, uppleva och vara i det där som “inte är så bra” samtidigt som många av oss är så sjukt privilegierade. Vi fattar bara inte det.

Jag tror inte på att bara bestämma sig, att man alltid väljer sina tankar. Det är inte så enkelt. Det kan funka. I vissa situationer och för en del människor. Men inte för alla. Det är så många mekanismer som spelar in och vad det är som gör att den sista droppen fallit över i förändringens bägare är olika för alla.

Jag har skrivit en lista på det jag har, det jag anser vara det “bra” i mitt liv både privat och företagsmässigt just nu och när jag tittar på den så ser jag att det, utifrån mitt perspektiv, väger över alla gånger över det som jag önskar skulle förbättras. Jag sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan idag. En annan dag kanske jag väljer att välja en punkt från förbättringslistan och ser vad jag ska göra med den. Men idag är det pepp för det som finns, lever och funkar prima liv.

Foto: Anna Rosén

26 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
återhämtningInspirationOkategoriseradeVardagstankar

Avrundningen och avslutningen.

Detta år avslutas i fjällvärlden omfamnad av massvis av snö, kärlek och vänskap. Varje år försöker jag göra ett litet bokslut av något slag och i år blev det faktiskt ett ganska gediget sådant. Jag gick på en tvåtimmars promenad med mig själv och naturen. Att blicka ut över skogens vidder är bland det bästa jag vet. ger perspektiv.  Älskar de enskilda topparna som tillsammans breder ut sig som ett hav av klokskap, djup och mystik. Individer i gemenskap som växer tillsammans.

Gjorde en eld-meditation i symboliken att rena och skapa nytt utrymme. Tackade för det som varit och det som komma skall. Tog hjälp av djurriket för att lägga intentioner för det kommande året. Skrev ner 10 frågors avslut på 2017 och skrev ner 10 manifesteringar för 2018.

Jag tackade mig själv för allt det som åstadkommits under 2017 – in good and bad. Alla lärdomar. Insikter. Höjder och gropar. Det har verkligen varit ett år av utveckling. Ett år av framgång. Ett år av bakslag. Precis som sig bör.

Inför 2018 vet jag precis vad jag vill lägga min energi och tid på. Vilka frö som ska vattnas. Och det är inte så mycket nytt. De har redan såtts. Små steg. Kärnan och essens. Kreativitet. Ärlighet. Inåt mer än utåt.

Tack 2017. Tack alla som varit med på vägen.

 

1 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons