Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons

Vardagstankar

SoulworkVardagstankarYoga som livsstil

Tack Hallifornia och kraften i att allt går runt runt.

Är du yogasugen kan du använda koden ALVIN för 15% på biljettpriset till Pranafestivalen 8-9 sep i Göteborg.

I helgen har jag varit på Hallifornia i Varberg och också haft äran och möjligheten att hålla klass på Hallispirit. Hallifornia är en vattensport- och livsstilsfestival som också har ett Hallispiritområde med yoga, musik, dans, meditation, healing och härliga utställare. Med mig hade jag kära Josefin Wikevand som jag har börjat jobba en del med och som också är en ny vän. Vi har tidigare haft klass tillsammans på studion och nu var det dags i lite större skala. Josefin inleder med mantrasång, sedan låter vi asanas ta över innan hon kommer tillbaka och omsluter oss med sin ljuva stämma i shavasana. Vi kommer fortsätta hålla klasser tillsammans på studion och hon sjunger även  på min klass Move with breath på kommande Prana festival i Göteborg 8-9 sep.

Temat på klassen var att följa med i flödet, även när allt verkar så still så finns det ett konstant flöde. Även när dagarna verkar vara samma dag och ut och dag in finns det fortfarande något värdefullt i det. Det är det som är guldgruvan. Närvaron i att allt går runt. Kretsloppet. Och vi kan vara mer eller mindre uppmärksamma på upplevelsen. I tre kortare flöden i flera repetitioner bjöds kroppen, tanken och andetaget att få följa med uppmärksamt i varje rörelse. Varje repetition. Få vila in att veta var man ska, inte behöva tänka. Låta allt bli en enhet, alla lager av en få röra sig som ett. Som en meditation i rörelse. Lita på att kroppen vet var den ska. Släppa planen på den utstakade vägen, slentrianrutinen som kan ta över kroppen i rörelsen, släppa kontrollen på hur det ska se ut.

Josefin har skrivit en egen låt just för shavasana – magi. Du hittar henne under @wikedhvani på instagram.

Istället vila in i flödet och följa med. Kan man vila in i flödet med närvaro och uppmärksamhet tror jag också att man lär sig att skilja på vad som verkligen behöver en förändring i vardagen och livet och vad som kanske ibland bara mår bra av att ha lite tråkigt. Det finns en närvaro och kraft i det också. Att inte ständigt behöva förändra och jaga vidare utan få leva. Leva i stunden med det som är. Vad det än är. Möjligtvis inse att det där tråkiga egentligen inte är så tråkigt? Att det finns en annan dimension av det där vanliga. Då kan vi vila in i det med mer trygghet. Allt är föränderligt och upplevelsen kan vara en första svängen, en annan andra svängen, en tredje tredje svängen och så vidare. Möjligheten att få landa djupare och mer innerligt i oss själva som människor. På mattan till utanför mattan.

Det är skillnad på att gå runt runt för att undvika något, att gå runt istället för att bearbeta och ta sig igenom och att följa med runt runt i kretsloppet. Allt är inte som vi tror eller tänker vid första anblicken. Det behöver inte vara bättre eller sämre. Det är bara olika för varje varv. Vad tänker du?

Tack Hallifornia och Hallispirit, härliga dagar att träffa vänner, kollegor, hänga och prata och ta ett dopp vid damernas för att svalka av sig. Ett extra tack en och en eloge till personalen och Josefin och Patricia som roddar runt allt med proffsighet och ödmjukhet. Att behålla lugnet i arrangemanget – yoga på högsta nivå.

Annons
Annons
återhämtningVardagstankar

Att bli vän med något nytt.

Det som är obekant är alltid lite skrämmande. Kroppen är alltid redo att reagera på minsta lilla ljud, känsla, förnimmelse. Antingen väljer man att backa eller så väljer man att vara i det. Se vad som händer. Kanske till och med komma ut helskinnad och mer tillfreds på andra sidan. Det har ju hänt förr.

I höstas köpte vi ett sommarhus och jag har bara tillbringat en natt i huset själv. Tills nu. Dagarna är alldeles ljuvliga här. Jag skriver ute på altanen, slipar möbler, går ner till havet och tillbaka, läser i kvällssolen på bergsknallen och gör allt det där som hör sommaren och sommarhus till när det är fint väder. Trädgården är fylld av gröna träd, färgrika blommor, fågelkvitter överallt och ständigt rasslande i buskarna. Lite som en dröm.

Sedan kommer kvällen. Tack och lov är det ljust länge men det är allt lite otäckt att sova i ett hus själv som man inte känner ännu. Ljuden är inte bekanta ännu, vindens sus, rådjurens trampande, ljusets intåg mellan gardinerna, grannens bildäck knarrandes mot grusvägen. Långsamt vänjer man sig ändå. Det blir lugnare, tryggare. Allt som är okänt är lite läskigt först. Men stannar man i det lär man känna det.

Idag var första morgonen jag lät asanas inta yogamattan. Också trevande, vad gör ont och vad gör inte ont? Känna in, känna ut. Känna innan, känna efteråt. Det är nytt. Kroppen känns annorlunda. Det som var självklart innan är inte självklart längre. Men det finns heller inget som säger att det inte kommer bli. Mer än igår kändes ok. Varje dag är en ny dag. Tålamod och stanna. Inte rusa iväg. Vad det än är så tar det lite tid att bli vän med något nytt.

Populärt från Yogaworld.se

OkategoriseradeSoulworkVardagstankarYoga som livsstil

Komma tillbaka efter ett retreat.

Förra veckan höll jag retreat i underbara Kivik på Österlen. Torsdag till söndag spenderade vi dagarna tillsammans med andning och meditation, yoga, samtal, skrivande och tystnad. En fin kombo som jag gillar att baka ihop för att få en helhet på olika sätt att resa inåt. Det finns såklart så många fler men dessa ligger mig varmt om hjärtat.

När man lämnar “verkligheten” för en stund, går in i sin bubbla av total närvaro i det man är öppnar man upp för så många möjligheter och skatter som inte alltid får plats annars. Att starta dagen med sitt andetag och utforskande av sinnet sätter en annan ton, efterföljt av rörelser som ger en ännu djupare dimension. På det byggs samtal om tystad och dess innebörd en brygga in i den riktiga tystnaden. På mitt nästa retreat ska den få ta ännu mera plats. Skrivandet ger ett varv till av orden som hörs i huvudet och kanske till och med ger ett annat perspektiv när de når pappret. Vi jobbade med övningar kring våra djupare livsriktiningar, vår dharma, och även det underliggande syftet till varför och hur vi spenderar tiden med det vi gör.

Den fysiska yogan, shaking, dans, meditation och gongbad av Camilla Lindberg tillsammans med allt ovan blev som ett skimmer likt det våra ögon såg över havet. Jag är så tacksam för dessa dagar och människor.

De där dagarna när man byter miljö och lägger sin tid på ett annat slag arbete än det som betalar ens hyra är en så viktig påfyllning och det bärs alltid med små frön att så och låta växa även efteråt. Mötet med den vanliga vardagen kan dock bli lite svår att hantera ibland. Hur man ska möta vanor, beteenden, miljöer, invanda roller och så vidare med nya ögon. Och hur man ska möta sin kalender. Jag själv var inte på sociala medier speciellt mycket under tiden och när jag gick tillbaka blev jag stressad för att jag själv inte varit så aktiv. Samtidigt som det ger ett lugn i mig att inte vara där. Det gäller många saker, inte bara sociala medier.

Även om jag blir oerhört påfylld av retreat, utbildningshelger, kurser och workshops så har jag inte lärt mig ännu vilket utrymme jag behöver för att återhämta mig efteråt. Men det lär jag mig. Och det är nog samma för alla. Oavsett vad man spenderar sina dagar med. Att hitta det utrymme som behövs för att landa. Låta saker sjunka in. Processa och  fundera. Återhämtningsluckorna i kalendern som gör att man behåller påfyllningen man startat, och fortsätter fylla på istället för att den blir en enstaka inboxad insats. Att låta det vara en plats att växa ifrån. Mjukt in i vardagen. Vattna, ge solljus och näring. Det som ofta kan vara en av anledningarna till att vi är intresserade av att ta pausen från början.

VardagstankarYoga som livsstil

Ett virrvarr av vår och att skriva en bok.

Våren har varit väldigt böljande av höga toppar och djupa dalar. Precis sådär som det säkerligen ska vara. Ett virrvarr likt vårens trevande dagar av ömsom sol ömsom regn. Reflektionerna om både nuet och framtiden har varit många och klivet tillbaka har varit ganska stort. Klivet inåt har kantats av mycket motstånd med varit högst välbehövligt. Det kantas oftast av motstånd när man vet att det är den enda vägen att gå och att den kommer vara jobbig under tiden. Högst befriande när man är igenom. Helt igenom är jag inte ännu men på väldigt god väg. Våren verkar ju vara över till förmån för sommaren. Igår tog jag mitt första dopp i havet för året. Iskallt och pånyttfödande. Inte undra på att människor vinterbadat i alla tider.

En del i klivet tillbaka är att jag inte skrivit lika mycket. Inte offentligt i alla fall. Jag skriver en bok. En reflektionsbok som jag är ganska rädd för att publicera samtidigt som inte inte vill något hellre. Så, jag skriver mycket men det dröjer ett tag till innan jag delar de texterna med er. Det är sjukt svårt att skriva en bok. En eloge till alla som gör det som yrke. Herre min tid alltså. Men det är också galet kul. Det är en process som gör att jag känner mig som en besökare på Lisebergs varje dag som ständigt köar till bergbanan. Tar ett varv för att sedan ställa mig i kön igen. Evigt tacksam är jag till Sofia Sivertsdotter som är min coach i det hela.

Att uppskatta det lilla i det stora och potentialens oändlighet ligger inbäddat i min handduk på klipporna. I täcket jag sluter om mig på kvällarna och promenaden jag klär mina mornar med. Och i ord för ord. Sida för sida.

 

Vardagstankar

Varför säger vi att man ska våga visa sig svag?

Att våga visa sig svag. Jag läser det ofta. Jag hör det ofta. Jag säger det ofta. Att man ska våga visa sig svag. Det beror på vilket sammanhang man befinner sig i. Det kan också vara tvärtom. Vi definierar och bekräftar känslor som svaga fast de egentligen är starka. Det starkaste man kan uttrycka. Sårbarhet. Att vara trött. Att inte hantera allt. Att vara lågmäld. Att vara uppgiven. Att vara sårad. Att vara ledsen. Att vara matt. Att vara mänsklig. Men också att få vara glad. Att få vara lycklig. Att få vara nöjd. Att få vara tacksam. Det ligger något väldigt vackert i dem alla.

I all välmening uttrycker vi att det är viktigt att våga visa sig svag. Jag tycker verkligen att det är det. Men jag ska inte definiera det som svagt. Jag ska nog heller inte definiera det som starkt. Jag ska nog bara definiera det för vad det är. Känslor. Känslor och tillstånd av olika slag som är lika tillåtna. Eller är de det? I grund och botten är känslor allmänt tillåtna men går du till kompisgänget, arbetslivet eller kanske något annat sammanhang så är de inte alltid det längre. Då kan de vara obekväma. Göra någon annan obekväm.

Kanske är det resultatet av att vi inte uttrycker dem själva och heller inte låter andra uttrycka dem för vad de är. Det är då det blir obekvämt? Hör de inte ihop med den förväntade rollen, eller uppgiften kan fasaden falla om vi inte håller ihop. Svårt. Alla känslor kanske inte kan, vill eller bör visas i alla sammanhang heller? Eller? Jag har inget rätt svar. Såklart är vi alla olika.

Det ligger en utmaning i att fråga hur någon mår eller har det om man inte är beredd på att lyssna på svaret. Om man inte är ärlig i sitt eget svar. Det ligger en utmaning i att vilja att andra uttrycker sina känslor om man inte gör det själv. Eller är medveten om dem. Det ligger också en utmaning i att möta det mer sårbara likväl det faktum att någon annan kan vara på en bättre plats än en själv just för tillfället och glädjas med det. Mänsklighetens utmaningar.

Kanske känner du igen dig. Kanske inte. Det jag skriver utgår från hur mina tankar, resonemang och bild av verkligheten. Du som läser har ju din. Vad lägger du in i begreppet eller definitionen att ”våga visa sig svag”.

1 2 5