Johanna
Yoga World

Vardagstankar

EgenföretagareVardagstankarYoga som livsstil

Kan otillgänglighet också innebära att jag blir tillgänglig?

Ja, för mig är det så. Jag mår bra av gränser, av olika slag och olika tider. Gränser är inte bara något dåligt. De kan bära med sig mindre bra egenskaper också men i det här fallet och just för mig så är det inte så. Jag jobbar på att göra mig otillgänglig. Icke nåbar hela tiden. Det irriterar en del. En del blir stötta. En del tycker det är fantastiskt. Jag ändrar också mitt eget sätt att kommunicera vilket gör det svårare för andra att veta vad och hur jag gör mig mindre tillgänglig. Det kräver mycket tydlighet från min sida. På ett ödmjukt sätt. Det handlar inte om personer eller människor – att jag inte vill möta eller prata med någon. Det handlar om hur jag hanterar mina, framförallt skriftliga,  kommunikationskanaler och hur skicklig jag är på att inte låta dem skruva upp tempot för mig. Att hålla mig till mina egna gränser jag satt – det är också det svåraste. Ett svar slinker iväg så snabbt…. den enkla vägen och vips är tankesnurran igång igen.

När jag gör mig mindre tillgänglig åt olika håll så blir jag också mer tillgänglig. Jag blir mer tillgänglig för mig själv men också de jag möter. Jag blir närvarande. Jag har möjlighet att sätta dessa gränser för mig själv så därför gör jag det också. Det har tagit lång tid. Det är svårt för en som vill vara alla till lags. Men vi har alla möjligheten. Ja, det har vi.

För ett tag sedan började jag lämna över en av mina fyra mailadresser jag hade hand om. Nu är jag inte där och är det något som berör mig personligen så får jag det vidarebefordrat till mig. För två veckor sedan skrev jag ett svar i mina anteckningar på mobilen som jag kan använda när jag får meddelanden på instagram eller facebook som har med mitt arbete att göra, att jag gärna tar det via mail. Det funkar för mig och är det säkraste sättet för mig. Jag har gjort många misstag i kommunikation och tydlighet för att jag har har skrivit något i ett meddelande och sedan glömt bort det. Det handlar inte om nonchalans, det handlar om att jag har för många spretiga kommunikationsvägar. Det funkar för en del. Det funkar inte för mig. Jag lämnar över mer och mer. För nu har jag möjlighet till det. Det har tagit nästan tre år för mig att komma dit.

Foto: vegafoto.se

Den här veckan har jag slagit av aviseringarna från messenger. Jag ser bara meddelandena om jag aktivt går in. Den här är lurig för många är vana vid att jag finns där. Även jag själv. Det kliar i mina fingrar att svara där för att det går så enkelt och lätt. Vanan. Det är enkelt och lätt i stunden men inte i förlängningen. Sedan beror det såklart på vad det är. Jobbrelaterade planeringar går via mail eller sms numera. (Så skriver du till mig och jag inte svarat inom ett par timmar så är det inget personligt).

Detta sättet att sätta gränser för mig själv, att göra mig mer otillgänglig är inget revolutionerande. Det är inget nytt. Det är inget som alla människor måste eller behöva göra. Det är heller inte något som alla ens tänkt på. Men för mig är det tydligt. Det gör mig så mycket mer tillgänglig när jag har struktur. Jag blir mjukare, mer fokuserad och jag tänker efter. Jag väljer också själv när det finns tid till möta det som står där. Vilken tid på dygnet jag kan hantera det. Utan att släppa in hela världen innanför mitt skinn. Det handlar inte om någon annan än mig själv. Jag blir mer tillgänglig att vara mig själv. Det betyder inte att jag inte svarar någonstans, inte ser, inte bryr mig eller inte finns för andra. Det betyder att jag finns mer. Mindre brus och intryck. Mer klarhet. Om jag tillåter mig själv detta och berättar det så kanske någon mer tillåter sig att sätta sina gränser utifrån sina förutsättningar.

Foto: vegafoto.se

 

21 februari, 2019 | 10 KOMMENTARER!
Annons
Annons
VardagstankarYoga som livsstil

Det räcker att vara den jag är.

Det är något vi alla vet. Något vi alla säger. Men inget som kommer som en självklarhet. I alla fall inte för mig. Vissa tider är det lättare att vara ankrad i det. Andra inte. Påminnelsen, disciplinen och praktiseringen av det är nödvändigt för mig. Klart jag vet att jag duger som jag är. Men hur känns det i mig? På riktigt?

Hur fyller jag hela min hudkostym med den upplevelsen? Hur smakar det? Hur låter det? Hur många tankar finns? Vilka tankar? Hur lever mitt andetag? Hur tar jag plats inuti mig själv?

Rörelse, reiki, skrivande, mediterande, promenerande, lyfta tungt – det funkar för mig. Att röra mig inuti till musik som gör varje rörelse till en dans. Även om det inte är ett traditionellt danssteg. Förmodligen tvärtom.

Hur fyller jag mitt inre universum med bubblande liv istället för att förminska det? Vad behöver jag påminna mig själv om? Vilka rutiner behöver jag ha?

När jag övar på att ta plats i mig själv så vet jag där, djupt inne – att det räcker att jag är den jag är. Jag behöver inte jaga, jag behöver inte ständigt synas, komma med nytt. Jag kan ta plats på så olika sätt. När jag tar plats inuti tar jag också en naturlig plats utanför – utan att forcera eller knuffa undan. Utan att söka bekräftelsen från någon annan för att duga. För att få tillåtelsen att vara en del av något. För att vara tillräcklig. Jag tror att fler med mig behöver den övningen. Varje dag. Oavsett yrke, sammanhang, erfarenhet. Det djupt mänskliga. Platsen utanför kan förstärka men det börjar alltid, och förseglas alltid, inuti.

Det kommer inte av sig självt. Det kommer av en daglig stund med mig själv. Ett utrymme. En långsamhet som jag kallar det.

Förra veckan började vi att utforska detta och ta plats inuti på mina yogaklasser. 90 min av vinyasa, andning och meditation. Vi fortsätter den kommande månaden och den nya spellistan heter Reflections. Enjoy. Välkommen att ta plats inuti, fylla ditt eget utrymme, ditt universum men det som är du. Det som alltid räcker.

Foto: vegafoto.se

11 februari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

återhämtningVardagstankar

Att göra rum för långsamhet.

Långsamhet har så olika innebörd för olika människor. En del av oss tycker det är tråkigt, att man är slö eller lat. Långsamhet för mig ger mig så mycket mer liv. Det kräver en hel del av mig. Att jag tar mig tid. Har disciplin att varje dag ge utrymme till långsamhet. Jag har inga problem att fylla min kalender till bredden. Det jag har problem med är att rensa den. Men när jag gör det. När jag ger utrymme till långsamhet – herre min tid vad det händer grejer.

Jag blir kreativ, får idéer som jag faktiskt funderar över, låter gro och tror på. Jag känner och upplever – både det som händer i min fysiska kropp, mitt huvud och med min energi. Mitt schema är inte ett kontorsschema, dock har det struktur. Jag går upp samma tid oavsett om jag jobbar morgon, dag eller kväll. Jag gör samma andningsövning varje morgon och jag går en promenad på 10-15 min.

Jag skapar rum för rörelse, olika rörelse varje dag, men jag är fysiskt aktiv på något sätt varje dag. Med olika intensitet. Det är att skapa rum för långsamhet för mig. Långsamhet för mig är inte att bara sitta still (även om det egentligen är viktigare för just mig). Långsamhet är också en känsla och en upplevelse. Att inte maxa, mata och trycka in. Långsamhet är att ge plats till det som gör att jag mår bra och känner mig levande. Jag har aldrig känslan av att jag inte vet vad jag håller på mig eller att jag bara åker med – när jag gör rum för det som ger mig upplevelsen av långsamhet. Igår var det till exempel att träffa två vänner hela fm och gå och träna trots att jag hade en hel hög med annat att ta tag i. Men mötet ger mig långsamheten som ger mig fart. En annan dag kan det vara att var ensam i skogen i två timmar.

Det är olika för oss alla. Det är också lätt att tro att man skapat rum för långsamhet, för avslappning, fast att man inte har det. Vi pratade om det på en kurs som jag startade igår på studion. De flesta av oss behöver tekniker att förhålla oss till, att använda, att göra rum för. För de som var med igår startade resan att göra rum för långsamhet två gånger i veckan tills vi ses nästa månad med en viss teknik vi använde när vi sågs. Det kommer ta dem ungefär 5 min varje gång till att börja med. 10 min i veckan. 10 min av långsamhet för att få mera fart, mera liv. Det är inte mycket – men det kräver en hel del.

Hur skapar du rum för långsamhet?

Foto: vegafoto.se

6 februari, 2019 | 4 KOMMENTARER!
VardagstankarYoga som livsstil

Tid – det enda du har.

Rubriken kommer från ett kapitel i Bodil Jönssons bok “Tio tankar om tid”. Den kom ut för tio år sedan och är mer aktuell än någonsin. Tid är faktiskt det enda som vi med säkerhet vet att vi har. Och alla har lika mycket. Klocktiden är densamma för oss alla. Det som är skillnaden är hur vi upplever tid.

Jag tror att mycket ligger i vår egen tanke om tid. Vi försöker hela tiden spara tid. Till vad då? Hur då?  Den ligger inte och samlar damm medan vi samlar ännu mera tid. Att tänka att jag har gott om tid ger en helt annan upplevelse och mental inställning än om jag tänker att jag har lite tid. Även om själva klocktiden är begränsad till en viss uppgift så kan tanken och inställningen skapa möjligheter i den upplevda tiden. Att gå in med inställningen att tiden är begränsad är ungefär lika dömt att misslyckas som att tänka det här kommer jag aldrig klara när vi ska ta oss an något. Givetvis är detta lättare i teorin än vad det är i praktiken men det ligger mycket i det. Timmarna blir inte fler på någons dygn, schemat blir inte blankt men det ger en annan upplevelse.

En upptäcktsresa vi alla är på är vad vi vill och vad vi behöver lägga vår tid på. Det som inte går att påverka är som det är. Mat ska lagas, barn och anhöriga ska tas hand om. Hälsan ska tas hand om. Inkomsten ska in. Det som sker där emellan – vad gör du med den tiden? Jag tror, utan att veta, att en daglig tanke i mångas huvud är jag hinner inte det nu eller jag har inte tid med det här. Så må det vara men på riktigt och innerst inne, vad kan du påverka och inte? Mer än du tror. Underskatta inte din egen förmåga att ändra en sinnesstämning från upplevelsen att någon tar din tid till att då får tid. Du får tid att uppleva, känna, smaka, delta, få perspektiv, fatta ett klokt grundat beslut utifrån dig själv. Det är en gåva och ett ansvar du har. Lämna inte den makten till någon annan.

Jag underskattar ofta tiden det att att ställa om. Ställa om från en sak till en annan. Ett jobb till ett annat. En utmaning till en annan. Jag underskattar ofta också tiden det tar att samla energi igen efter en stor insats av något. Det har jag blivit bättre på men har fortfarande en lång bit kvar. Att gå direkt från en sak till en annan utan lucka i kalendern eller utan återhämtning är ingen god idé för mig. Tiden för reflektion är lika viktig som tiden för förberedelse. Så har jag inte alltid resonerat men gör mitt bästa för att ta mig dit nu. Just nu är jag på resande fot och har gjort spännande uppdrag och haft inspirerande möten. Men det finns också luckor i schemat.

I onsdags spelade jag in nya videos hos YOGOBE och en av dem är en 90 min yin yoga med tema sidokroppen. Att landa en stund för att se det som vandrar vid oss sida id sida varje dag. Inte det som ligger bakåt eller framåt utan det som bär oss varje dag. Detaljerna, rutinerna, vanorna, beteenden – de goda och de som har utvecklingspotential. När det går för fort hinner vi inte titta åt sidan. Titta åt sidorna för att se det du har. Just nu.

Just nu är jag tacksam för de uppdrag jag gjort och planerar att göra i mina samarbeten med YOGOBE och Casall. Att jag fått yoga och samtala med Helena Wintre på Yogashakti, med Shay Peretz och med Hillevi Borga, att jag har möjlighet att dela yoga på ett event i Finland i helgen och mest tacksam är jag för att jag har en längtan hem.

11 januari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
InspirationVardagstankar

Boktips och online-bokklubb.

Jag har läst en del när jag varit ledig, senaste boken var I hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford. Nu har jag plöjt Bara ett barn av Malin Persson Giolito. Jag fick också några riktigt fina boktips på instagram. De kommer här:

Utrensning av Sofie Oksanen

Bara du! av Ninni Schulman

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Allt eller inget av Simona Ahrnstedt

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

I det sista regnet av Janesh Vaidya

Näktergalen av Kristin Hannah

…samt en bok med titeln Galen i humlor och en författare vid namn Chris Cleve. Vi läser en del hemma hos oss, högt och lågt, allt och inget, och allt däremellan. Vi köper mest böcker på loppis. I lördags köpte vi ett nytt gäng…

Vill också tipsa om Vevves online bokklubb – Free Your Mind – klockrent!

Har du några boktips? Vilka är dina favoriter?

 

 

7 januari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 8

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.