BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons

Vardagstankar

VardagstankarYoga som livsstil

Varför har alla så bråttom? Var ska ni?

Jag blir helt matt när jag tittar mig omkring. Jag blir matt på mig själv. Snabba steg runt mina fötter. Cyklar som svischar förbi. Folk som vill kliva på spårvagnen innan de som ska av har fått kliva av. Var ska alla?

När jag åkte tåg häromdagen stod en man och baxade upp sina saker på hatthyllan, klart besvärad över den växande kön bakom honom. Han makade in sig i ett nästintill obefintligt utrymme och sa till mig “så, förlåt, nu kan du gå förbi”. Jag svarade att det var ingen fara och att jag inte hade så bråttom, jag är ju på tåget. Han tog tacksamt och sa, tack, det är så många som har det nu för tiden. Bråttom alltså. Ja, var ska vi någonstans egentligen?

När jag stod i matkön idag stod en äldre man bakom mig i en ganska lång kö och sa, “du har inte bråttom va, det får man inte ha när man ska handla”. Jag svarade att det hade jag inte men att han hade helt rätt i sitt uttalande. “Ja, unga människor lurar sig själva så mycket, man behöver inte ha bråttom någonstans”.

Tillfällen duggar tätt för mig när jag får sms eller meddelande på messenger med frågan varför jag inte svarat på mailet som skickats dagen innan. För att råda bot på det har jag lagt ett autosvar att det kan ta en eller två dagar innan man får svar för att jag jobbar också men att ha klasser, pt-kunder, städa studion, förbereda utbildningar och annat. Och hör och häpna, jag jobbar väldigt mycket på att vara ledig. Då kan det ta en dag innan jag svarar på ett mail. Om det är kris och världens undergång är på väg förväntar jag mig att man ringer.

Jag tror det här funderingarna och personerna har kommit till mig de senaste dagarna för att jag ska bli påmind om att jag behöver inte ha bråttom. Det är samhällets hetsande spiral att det är så bråttom hela tiden. Snabb input. Snabb feedback. Det finns inget pris för att man stressar upp sig och jobbar ständigt och konstant. Snarare tvärtom. Jag tappar bort mig när jag har bråttom. När jag tittar för mycket på vad andra gör. När jag använder mig av andras ord än mina egna.

Så, varför har du så bråttom? Var ska du?

Var är du på väg?

13 februari, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Annons
EgenföretagareVardagstankarYogastudio

Det som är rätt är inte alltid lätt.

“Om det är rätt så går det lätt”. Så tänker jag om många saker. Men det är ju egentligen en himla motsägelsefull försvarstanke. Nej, det som är rätt är tusan inte alltid lätt. Det kan vara det. I vissa fall kanske det SKA vara det. Såklart finns det undantag och perspektiv. Men det bästa är det som är värt att kämpa för. Det tar tid att skaffa sig kondition. Det är svårt att bygga och leva i förhållanden. Relationer kräver omvårdnad. Det är inte lätt att driva ett företag. Det är inte lätt att utvecklas.

För att utvecklas ska man igenom en himla massa skit. Hårt jobb. Möten med tankar och demoner. Det kräver disciplin och struktur. Att bita ihop när det blåser snålt eller motivationen tryter.

Ibland går det lätt för att det är just rätt. Men de är ofta lätträknade. De måste också få sin vackra plats i livet. Reser man tillbaka i tiden bottnar de dock ofta i hårt arbete och en dedikation. En transformation av något slag. Resan där den brinnande sommaren övergår till den rodnande hösten. Den rodnande hösten som övergår i det mjuka täcket naturen lägger över sig själv. Täcket som värmer oss innan knopparna sakta trevar upp ur jorden igen.

Det som är rätt är inte alltid lätt. Just så känner jag nu. Jag är så stolt över mitt eget och mina lärares arbete i och för studion. Det är inget lätt arbete alla gånger men det är rätt. Varje dag känner jag att jag lever och jag är så tacksam för det. Möten som sker både på och utanför yogamattan. Det som gör det värt. Helt ärligt tröttnar jag faktiskt när det är för lätt. Det är det som är så fint med yoga. Det tar aldrig slut. Februaris extra fokus och tema är Svādhyāya – självstudier på olika sätt – Det som är rätt är inte alltid lätt.

4 februari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

InspirationOkategoriseradeSoulworkVardagstankar

Sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan.

Den berömda offerkoftan har vi alla på oss någon gång. Ingen kommer undan det. Det är mänskligt. När det gått tillräckligt lång tid inser vi själva att det är dags att ta tag i det, och inser vi det inte själva så är det oftast någon annan som bjuder oss på insikten. Tack och lov. Offerkofta och bitterhet är ibland befogad men i de flesta fall endast konstruerad och påhittad.

Man måste få älta och vältra – ibland, under begränsad tid. Vrida och vända, inse för att återigen hitta en skyddsmekanism och fly, för att återigen inse. Allt som är jobbigt, anses vara svagt eller “må dåligt” över ser vi som så negativt. Något vi vill komma bort ifrån. Tänk om vi skulle vara i det. Använda det. Vända det eller ibland bara låta det få vara så. Allt kommer att, inom sinom tid och på sitt eget vis, ändras.

Det är så svårt det där, att tillåta sig känna, uppleva och vara i det där som “inte är så bra” samtidigt som många av oss är så sjukt privilegierade. Vi fattar bara inte det.

Jag tror inte på att bara bestämma sig, att man alltid väljer sina tankar. Det är inte så enkelt. Det kan funka. I vissa situationer och för en del människor. Men inte för alla. Det är så många mekanismer som spelar in och vad det är som gör att den sista droppen fallit över i förändringens bägare är olika för alla.

Jag har skrivit en lista på det jag har, det jag anser vara det “bra” i mitt liv både privat och företagsmässigt just nu och när jag tittar på den så ser jag att det, utifrån mitt perspektiv, väger över alla gånger över det som jag önskar skulle förbättras. Jag sätter på mig peppkoftan istället för offerkoftan idag. En annan dag kanske jag väljer att välja en punkt från förbättringslistan och ser vad jag ska göra med den. Men idag är det pepp för det som finns, lever och funkar prima liv.

Foto: Anna Rosén

26 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
EgenföretagareEntreprenörskapVardagstankarYogastudio

Att parera det höga och det låga – hur gör man?

Högt och lågt. I livet och som studioägare.  Sommar och vinter. Ljus och mörker. Känns som att det skiftar radikalt 100 gånger om dagen just nu. Det finns väldigt mycket högt som jag glädjs åt just nu. Men också mycket jag oroar mig för. Förmodligen mer än nödvändigt. Ena stunden har jag briljanta idéer och hopp om framtiden och andra stunden inte ork till något. Det är lite som den där bilden om hur det är att vara egenföretagare eller entreprenör.

Och det är ju det jag är. Jag är liksom exalterad och livrädd varje dag. Högt och lågt. Pendlande hela tiden. Det är så det är att driva studio. Det ser enkelt ut men man vet att det inte är det. Fina bilder och ord ger sken av något som omvärderas i andras ögon. All jag delar är en del av min vardag och det är precis lika tillåtet att dela sina framgångar som sina nederlag. Jag föredrar att båda finns både hos mig själv och andra. Innerst inne älskar jag att det är högt och lågt i en salig blandning. På det stora hela gör jag det – jag hade blivit rastlös och tokig annars.

Jag är en sån himla rookie men jag gillar det. Lär mig otroligt mycket och ser så mycket fram emot framtiden även om de där nederlagen, stora som små, slår hårt. Det kan vara något sådant som att en stammis slutar på studion. Det finns ju så många anledningar till att människors liv och vanor förändras men varje individ är så viktig för verksamheten. Samtidigt som jag vet att det kommer fler. Men det kan också vara så mycket mer. Det som är meningen att det ska gå rätt gör väl det och det som inte är meningen att det ska bli av blir väl inte det? Undra om man kan säga det till sin revisor?!

Det finns väldigt mycket jag är rädd för men också väldigt mycket jag är stolt och självsäker i. Glad för båda delarna. Just nu trevar jag mig fram i vågskålen att parera båda delarna. Mycket skrivande, reflekterande och lugn och tystnad för mig själv kombinerat med bollande med andra. Och det spelar nog ingen roll om det gäller livet eller arbetslivet. Är inte allt samma ändå? Oavsett vad du jobbar med eller du hur lever – dina reflektioner och värderingar är kanske det som parerar det höga med det låga?

20 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
#reflektionsonsdagSoulworkVardagstankar

Tack för decemberkalendern – nu kommer onsdagsreflektioner!

Tusen tack för all feedback under 31 gåvor av välmående – decemberkalendern. Flera hundra var ni som var med och många mail och hälsningar fick jag tillbaka. Det värmer fantastiskt inombords då jag själv gjorde/fick alla gåvorna under månaden. Förmodligen kommer den tillbaka nästa år – vi får se hur det känns då.

För att hålla i denna påbörjade reflektionsvåg så kommer jag nu försöka hålla i #reflektionsonsdag. Varje onsdag skriver jag om en egen reflektion och sedan kan du göra din egen. Min reflektionen är ju min så att säga och allas våra förutsättningar och vardag ser så olika ut. Din reflektion kommer att få vara din egen.

Häng med om du vill!

Magkänsla. Så tydlig men ändå inte alltid styrande. Eller? Jag försöker bli bättre och bättre på att lita på min magkänsla. Det kluriga är kanske att den inte alltid stämmer överens med mina egna eller andras förväntningar. Men det är väl just det de är – förväntningar och inte alltid verklighet. Bilder som byggs upp, ibland bra, ibland mindre bra. Att lyssna på magkänslan är att lyssna inåt. Men hur vet man att det är rätt? Att det inte bara är tankar? Jag tror det känns. Djupt inne. Kräver säkert övning för att få ta mer och mer plats. Vissa situationer eller beslut känns direkt bra eller dåligt. Andra behöver mer tid. Magkänslan har nog ändå alltid rätt. Oavsett? Ja vet inte men ju mer man litar på sin magkänsla och sitt inre desto mer kommer det säkert avslöja.

Litar du på din magkänsla?

10 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 3
Annons