Johanna
Yoga World

Vardagstankar

InspirationVardagstankar

Det räcker att du är du – hitta tillit.

Skiftet sker i ögonblicket du börjar dela ord, rörelser, kunskap, energi från din egen källa istället för från någon annans. Oavsett om du är yogalärare eller något annat. Det räcker att vara människa. När du börjar dela från, och vara i, din egen källa sker något inuti. Även något utanför. Det blir ett lugn, en äkthet, en förankring, en stadighet.

Vägen dit är ofta lite krokig och det är mycket säkrare och bekvämare att använda andras ord, råd, vanor och beteenden. Att våga landa i sina egna är läskigt. Mod och kraft. Det ger också mod och kraft. Ibland vacklar människan, det är naturligt i utveckling. Kanske nödvändigt för att hitta vad som är sant för dig.

Att dela ur egen erfarenhet och inte från det du tror kan vara sant eller någon annan vill höra. Det är tillit. Din egen tillit. Andras tillit. Väldigt ofta blir det som en våg som sköljer igenom inombords men som du också kan rida på utanför.

Ett steg på vägen är att veta vad man utgår ifrån och vad man vill. Vad som är sant. Vad som är källan.

  • Vad/vilken del av din vardag önskar du känna mer tillit till dig själv?
  • Vilka resurser, inre som yttre, finns för att tilliten ska öka?
  • Hur gör du plats för de resurserna? (så resurser blir större än rädsla)
  • När tar du steget och provar? Vilken situation? Vilken tidpunkt?

Skiftet sker i ögonblicket du börjar.

Foto: vegafoto.se

30 april, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Vardagstankar

Att växa tillsammans och stå stadigt för sig själv.

Tänk att utvecklas tillsammans men ändå var för sig. Att ha en stabil grund att stå på gemensamt – med rötter starka nog att stå stadigt i sin egen person. Att det finns plats att bygga något gemensamt och plats för den egna vägen. Att ha samma grund men olika skuggsidor och olika solsidor. Och att trots det vara ett. Trots det ha sina förgreningar och sina olika håll att hämta näring. Från olika perspektiv som ständigt växer underifrån och ovanifrån.

Vårt otroliga fokus på oss själva, individualiteten, är viktig men är ingenting utan det gemensamma. Det finns mycket kraft i en men det finns mer kraft i fler. Det finns kraft i olikheter, det finns utveckling i olikheter. Det är när vi glömmer att vi alla är ett som vi saknar något. Få bli sedd som människa.

Ruiner, ritualer, ceremonier, vanor – vad du än kallar det för. Så viktiga för dagliga insikter. Jag går förbi det här trädet nästan varje dag. Det ligger i min favoritdunge i skogen närmast vårt hem. Bredvid ligger trädet jag brukar krama varje dag. Sjukt underskattad vana för välmåendet. Det är ingen hemlighet att jag gillar träd väldigt mycket. Jag har ett kapitel i boken som handlar om skog och träd. Funderar på, och läser mycket om just trädens avgörande stomme för vår hälsa. Om fler tillät sig att vara lite wild and crazy i det sociala samhället och krama träd skulle mänskligheten vara betydligt mer grundad. Tillsammans och för sig själva. Den känslan av lugn och stabilitet som sprider sig i kroppen när en hand rör vid barken är svårslagen. Men det är som det mesta, du måste vara närvarande för att uppleva det. Närvarande istället för härvarande. Trots att du rör vid ytan kan du känna hela insidan. Så som när du ser någon i ögonen. På riktigt.

Lägg handen på ett träd. Krama trädet. Bara gör det. Även ensamma träd har rötter. Rötter rotade i en gemenskap.

1 april, 2019 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

InspirationVardagstankar

Nya videos på YOGOBE och aprils skrivtema – T I D.

Ni som läser hos mig ofta vet att jag gillar temat Tid och temat Långsamhet. De är stabila ledord i min vardag just nu. Därför är det kanske föga överraskande att temat på Yoga & Skrivande i april är just T I D.

Jag inspireras mycket av forskaren och författaren Bodil Jönsson, som ägnar sin tid åt just tid. Hon skriver och forskar om tid ur olika perspektiv och hur vi alla har enormt med tid, precis lika mycket allihopa. Skillnaden är hur vi förhåller oss till den och använder den. Vilka förutsättningar vi har. Själva klocktiden vi har och den upplevda tiden vi har är två helt olika saker. Klockan har vi för att förhålla oss till dagen, vår sysselsättning och människor runt omkring oss. Klocktiden hjälper oss med struktur. En minut kan vara en evighet i upplevd tid. Det är något helt annat än klocktid. Jag tror att mycket ligger i vår egen tanke om tid. Att tänka att jag har gott om tid ger en helt annan upplevelse och mental inställning än om jag tänker att jag har lite tid. Även om själva klocktiden är begränsad till en viss uppgift så kan tanken och inställningen skapa möjligheter i den upplevda tiden. Att gå in med inställningen att tiden är begränsad är ungefär lika dömt att misslyckas som att tänka det här kommer jag aldrig klara när vi ska ta oss an något. Givetvis är detta lättare i teorin än vad det är i praktiken men det ligger mycket i det. Timmarna blir inte fler på någons dygn, schemat blir inte blankt men det ger en annan upplevelse. Det är en upptäcktsresa vi alla är på – vad vi vill och vad vi behöver lägga vår tid på.

Under månaden kommer vi utforska tid ur olika perspektiv – och reflektera kring den i skrivande. Du skriver för dig själv och i den mängd som passar dig.

Jag kommer vecka för vecka presentera en infallsvinkel på tid genom en egen kort reflektion, en praktik efterföljt av reflektionsfrågor till dig. Vore härligt att ha dig med!

I helgen släpptes också ett par av mina nya videos på YOGOBE. Fler kommer under våren och då mer yin och vinyasa. De som släppts nu är lite kortare sekvenser med teman för att linda ryggont, mensvärk, huvudvärk- och nackbesvär och andningsmeditation. Om du inte testat yogobe innan kan du använda koden ALVIN för att få dina första 30 dagar gratis och utan bindningstid. Du kan skapa dina egna playlists, se andras egenkomponerade playlists för olika tema, välja tid, lärare eller yogaform. Möjligheterna är oändliga.

 

 

EgenföretagareVardagstankarYoga som livsstil

Kan otillgänglighet också innebära att jag blir tillgänglig?

Ja, för mig är det så. Jag mår bra av gränser, av olika slag och olika tider. Gränser är inte bara något dåligt. De kan bära med sig mindre bra egenskaper också men i det här fallet och just för mig så är det inte så. Jag jobbar på att göra mig otillgänglig. Icke nåbar hela tiden. Det irriterar en del. En del blir stötta. En del tycker det är fantastiskt. Jag ändrar också mitt eget sätt att kommunicera vilket gör det svårare för andra att veta vad och hur jag gör mig mindre tillgänglig. Det kräver mycket tydlighet från min sida. På ett ödmjukt sätt. Det handlar inte om personer eller människor – att jag inte vill möta eller prata med någon. Det handlar om hur jag hanterar mina, framförallt skriftliga,  kommunikationskanaler och hur skicklig jag är på att inte låta dem skruva upp tempot för mig. Att hålla mig till mina egna gränser jag satt – det är också det svåraste. Ett svar slinker iväg så snabbt…. den enkla vägen och vips är tankesnurran igång igen.

När jag gör mig mindre tillgänglig åt olika håll så blir jag också mer tillgänglig. Jag blir mer tillgänglig för mig själv men också de jag möter. Jag blir närvarande. Jag har möjlighet att sätta dessa gränser för mig själv så därför gör jag det också. Det har tagit lång tid. Det är svårt för en som vill vara alla till lags. Men vi har alla möjligheten. Ja, det har vi.

För ett tag sedan började jag lämna över en av mina fyra mailadresser jag hade hand om. Nu är jag inte där och är det något som berör mig personligen så får jag det vidarebefordrat till mig. För två veckor sedan skrev jag ett svar i mina anteckningar på mobilen som jag kan använda när jag får meddelanden på instagram eller facebook som har med mitt arbete att göra, att jag gärna tar det via mail. Det funkar för mig och är det säkraste sättet för mig. Jag har gjort många misstag i kommunikation och tydlighet för att jag har har skrivit något i ett meddelande och sedan glömt bort det. Det handlar inte om nonchalans, det handlar om att jag har för många spretiga kommunikationsvägar. Det funkar för en del. Det funkar inte för mig. Jag lämnar över mer och mer. För nu har jag möjlighet till det. Det har tagit nästan tre år för mig att komma dit.

Foto: vegafoto.se

Den här veckan har jag slagit av aviseringarna från messenger. Jag ser bara meddelandena om jag aktivt går in. Den här är lurig för många är vana vid att jag finns där. Även jag själv. Det kliar i mina fingrar att svara där för att det går så enkelt och lätt. Vanan. Det är enkelt och lätt i stunden men inte i förlängningen. Sedan beror det såklart på vad det är. Jobbrelaterade planeringar går via mail eller sms numera. (Så skriver du till mig och jag inte svarat inom ett par timmar så är det inget personligt).

Detta sättet att sätta gränser för mig själv, att göra mig mer otillgänglig är inget revolutionerande. Det är inget nytt. Det är inget som alla människor måste eller behöva göra. Det är heller inte något som alla ens tänkt på. Men för mig är det tydligt. Det gör mig så mycket mer tillgänglig när jag har struktur. Jag blir mjukare, mer fokuserad och jag tänker efter. Jag väljer också själv när det finns tid till möta det som står där. Vilken tid på dygnet jag kan hantera det. Utan att släppa in hela världen innanför mitt skinn. Det handlar inte om någon annan än mig själv. Jag blir mer tillgänglig att vara mig själv. Det betyder inte att jag inte svarar någonstans, inte ser, inte bryr mig eller inte finns för andra. Det betyder att jag finns mer. Mindre brus och intryck. Mer klarhet. Om jag tillåter mig själv detta och berättar det så kanske någon mer tillåter sig att sätta sina gränser utifrån sina förutsättningar.

Foto: vegafoto.se

 

21 februari, 2019 | 10 KOMMENTARER!
VardagstankarYoga som livsstil

Det räcker att vara den jag är.

Det är något vi alla vet. Något vi alla säger. Men inget som kommer som en självklarhet. I alla fall inte för mig. Vissa tider är det lättare att vara ankrad i det. Andra inte. Påminnelsen, disciplinen och praktiseringen av det är nödvändigt för mig. Klart jag vet att jag duger som jag är. Men hur känns det i mig? På riktigt?

Hur fyller jag hela min hudkostym med den upplevelsen? Hur smakar det? Hur låter det? Hur många tankar finns? Vilka tankar? Hur lever mitt andetag? Hur tar jag plats inuti mig själv?

Rörelse, reiki, skrivande, mediterande, promenerande, lyfta tungt – det funkar för mig. Att röra mig inuti till musik som gör varje rörelse till en dans. Även om det inte är ett traditionellt danssteg. Förmodligen tvärtom.

Hur fyller jag mitt inre universum med bubblande liv istället för att förminska det? Vad behöver jag påminna mig själv om? Vilka rutiner behöver jag ha?

När jag övar på att ta plats i mig själv så vet jag där, djupt inne – att det räcker att jag är den jag är. Jag behöver inte jaga, jag behöver inte ständigt synas, komma med nytt. Jag kan ta plats på så olika sätt. När jag tar plats inuti tar jag också en naturlig plats utanför – utan att forcera eller knuffa undan. Utan att söka bekräftelsen från någon annan för att duga. För att få tillåtelsen att vara en del av något. För att vara tillräcklig. Jag tror att fler med mig behöver den övningen. Varje dag. Oavsett yrke, sammanhang, erfarenhet. Det djupt mänskliga. Platsen utanför kan förstärka men det börjar alltid, och förseglas alltid, inuti.

Det kommer inte av sig självt. Det kommer av en daglig stund med mig själv. Ett utrymme. En långsamhet som jag kallar det.

Förra veckan började vi att utforska detta och ta plats inuti på mina yogaklasser. 90 min av vinyasa, andning och meditation. Vi fortsätter den kommande månaden och den nya spellistan heter Reflections. Enjoy. Välkommen att ta plats inuti, fylla ditt eget utrymme, ditt universum men det som är du. Det som alltid räcker.

Foto: vegafoto.se

11 februari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 9

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.