Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Johanna
Yoga World

Yoga som livsstil

OkategoriseradeVardagstankarYoga som livsstil

Det kallas tvivel, det där som (inte) stör.

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Du som kan din Winnerbäck vet. Men jag funderar på om det är så att det inte stör egentligen. Att det är så som det ska vara. Ibland tvivlar vi. På allt vi är. På allt vi gör. Det är en del av livet. Kanske är det därför det slår så hårt när det händer. Vi är rädda för att tvivla. Rädda för att vara lite låga. Då måste det vara något som är fel. Vi ska ju vara glada. Livet ska vara enkelt. Glatt. Jämt. Annars är det något som är fel. I obalans.

Är det verkligen så? Vi säger att man måste ha lite tråkigt ibland för att ha kul. Sakna något för att uppskatta något. Byta miljö för att se det vi har framför ögonen. Ja, det säger vi. Men när det händer blir vi ändå rädda. “Jag känner mig låg – vad är det som är fel?” Det kanske inte är något som är fel. Det är det som är balansen – ibland är det upp ibland är det ner. Så länge det inte är stup och höga höjder som pendlar konstant. Då kanske man ändå får ta sig en allvarlig funderare.

 

Foto: vegafoto.se

Jag tror inte att tvivel stör – då menar jag den som kommer då och då och stannar kortare stunder. Inte det konstanta, jag har varit där också, det är inte samma sak och det är inte ett bra tillstånd. Det stör. Men det korta. Det stör inte. Det berikar. Det är absolut jobbigt – om man gör det jobbigt. Det går också att förhålla sig till. Att benämna sina känslor och upplevelser. De blir mindre läskiga då.

Människan har lärt sig att allt ska vara bra hela tiden annars är det något som är fel. Det är väl en bra inställning för det gör en uppmärksam men rädslan den skapar är inte bra. Det obekväma skruvandet eller undvikande blicken när svaret blir “det är inte så bra”, eller “det är sådär faktiskt” på frågan “hur är det?” Den som vi “ska” svara bra på annars kan det bli svårt att bemöta varandra i det sociala spelet.

Att vara lite låg är inte farligt. Att vara låg jämt är det. Att tvivla en kort period är inte farligt, för mig berikar det när jag tar mig uppåt igen. (Vi är alla olika här, du är du och jag är jag) Förra veckan var jag ledsen, orolig, tvivlade på allt och jag tillät mig att ha en svacka. Den här veckan känns det bättre, jag har mer inspiration, jag har mer tro och jag upplever mer kreativitet.  Jag upplever att det är mer och mer ok att säga högt, både till sig själv och andra att allt inte är bra jämt. Det gör oss mer mänskliga. Det ger oss en bredare och färggladare palett. Det gör att tvivel inte nödvändigtvis behöver störa.

15 oktober, 2018 | 1 KOMMENTAR.
Annons
Annons
InspirationYoga som livsstil

Vad är yoga egentligen? – tankar efter en helg med Simon Krohn

Helgen som varit spenderade jag på Shala Hala i Boarp, precis utanför Båstad. Laila hade bjudit in Simon Krohn för en djupdykning i filosofi – tack för det!

Simon är med på min och Millas kommande yogalärarutbildning och efter den här helgen är jag så oerhört stolt att ha med honom. Det var jag innan med men nu landar det verkligen i mig vilken grej det är. Han är magi.

Att yogans filosofi har många olika aspekter har aldrig varit en fråga egentligen, snarare är det det enda vi vet. Det finns alltid olika perspektiv, olika uppfattningar, olika tankesnurror att fastna i och många föreställningar om att verkligheten ser ut på ett visst sätt.

Det som är lätt att fasta i, i alla fall för mig är, vad är egentligen yoga. Vem bestämmer vad som är yogiskt? Hur en yogi ska vara och uppföra sig. Tänka och tycka? Icke-dömandet blir lätt dömande och även försök till öppenhet kan misstolkas. Det är klurigt.

Allt är ju yoga. Att leva är att yoga. Det lidande vi alla bär på mer eller mindre, dukha, har med vår relation och förhållningssätt till verkligheten att göra. Lidandet är en del av livet men vi behöver inte alltid lida av det. Beroende på hur vi förhåller oss till oss själva och det runt omkring oss.

Yogan lär oss tekniker att “dra oss tillbaka”, att observera, att meditera, att få en överblick. Så att vi kan se den fulla bilden. Kan se, förhålla oss och agera på eller utifrån det som verkligen är där. Inte bara det som vi tror är där. En del tycker att yoga är flummigt. Jag tänker att dra sig tillbaka för att få perspektiv och överblick för att sedan kunna leva till fullo är så konkret som det kan bli. Att agerandet eller klarheten som kommer som en insikt/resultat inte alltid är enkel, fluffig eller härlig är en helt annat sak. Det står ingenting om härliga, fluffiga hjärtan och kramar i yogatexterna. Med det inte sagt att vi inte behöver det. Hjärtan och kramar alltså. För ju mer vi praktiserar att sålla bort intryck desto mer lever vi, desto mer delar vi och desto mer engagerade blir vi.

Ljuvligt eller hur. Tänk om livet hade varit enkelt. Nyanser berikar. Den enkla vägen är inte alltid den mest livfulla vägen. Att leva är att uppleva. Med allt vad det innebär att förhålla sig till.

4 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

EgenföretagareYoga som livsstilYogastudio

Kapitel 4 – Dags att släppa kontrollbehovet.

De första tre åren som egenföretagare har jag gjort allt själv, nästan i alla fall. Min syster har hjälpt mig med flyers, banners och annan marknadsföring och min mamma hjälpte mig med vissa delar av ekonomin. I övrigt skötte jag all administration själv, svara på mail, städade lokalen, fakturerade, skickade ut info, byggde hemsidan. Listan kan göras lång. Det som är skillnaden nu från då är att jag nu måste släppa kontrollen över allt…

Den här följetången om hur jag upplever att det är att driva studio utgår ifrån mig personligen och mina erfarenheter. Det betyder också att motgångar, medgångar och allt däremellan hanteras olika från person till person. Så som det är för mig är det inte nödvändigtvis för dig och tvärtom. Har du andra erfarenheter och tankar så dela gärna med dig av dem!

I våras kom jag till en punkt då jag fick bestämma mig för att satsa ännu mer eller att stanna. Det var väldigt nära att jag stannade. Tack och lov var det inte det alternativet jag landade i sedan. När man kommer till andra fasen i företaget att man inte kan hantera allt själv längre behöver man hjälp. Dit kom jag. Det är både häftigt och skönt samtidigt som det är oerhört läskigt. Det innebar att jag inte kunde ha koll på allt själv längre. Inte kontrollera varje detalj i varken företaget eller studion. Det är lätt att säga att det är ganska skönt att få avlastning (och det är det ju i det långa loppet) men när det väl blir så är det ganska svårt att lämna över till fullo och inte lägga sig i allt. Även när det finns fullt förtroende så är det ändå något som kliar i mig att inte gå in i allt. Kontrollbehov.

De som finns i min närhet som jag skrivit om tidigare är ovärderliga för mig men i ärlighetens namn är det galet svårt att inte kolla mailen jag nu lämnat över, att inte hela tiden ligga steget före utan låta de andra få ta sin plats och göra det vi kommit överens om. Att den som ska ha sitt ansvar faktiskt får ha det. Studion är ju min bebis. Den är svår att släppa taget om. Jag jobbar på det varje dag och jag säger till mig själv varje dag “gör plats för det du ska göra och låt andra göra det de ska göra, det är då det blir bäst”. Ett steg på den vandringen är att plocka bort studions info-mail från min egen mobil. Lois gör ett fantastiskt jobb där. Tack.

Det spelar ingen roll om det handlar om att släppa in något i sitt företag eller inte. Det handlar om människans behov att att försöka kontrollera och ha koll på allt. Jag är en sådan som tycker om att ha koll på allt. Men jag vet att det mesta bli bäst när man gör det tillsammans. Studion blomstrar när vi gör det tillsammans. Det handlar inte om mig. Det handlar om någon så mycket större än så. Jag upplever ofta att jag säger om många saker att jag lätt skulle klara mig utan vissa saker eller inte behöver göra vissa saker men när det väl kommer till kritan är det inte riktigt lika lätt. Det tror jag många kan känna igen sig i. Annars skulle vi väl inte ha så mycket saker eller göra så mycket saker hela tiden.

Att släppa taget eller släppa kontrollen är så mycket lättare sagt än gjort. I alla fall för mig. Jag är glad och faktiskt stolt för varje dag som går att jag kan känna tacksamhet att inte kontrollera, att tillåta mig få hjälp och att det är så vi lyfter varandra.

1 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
EgenföretagareYoga som livsstilYogastudio

Att klä yogan i vackra ting.

När vi får mer golvyta på studion får vi också mer yta att inreda. En vacker och lugn plats att få andas och landa in i. Lika mycket som jag tror att vi behöver just det så tänker jag på hur vi klär yogan i vackra ting. Smyckar den med skön miljö, kläder och smycken. Jag gör allt det. Jag bidrar till allt det. Och jag gillar allt det. Det har betydelse för oss. Att vi trivs i den miljö vi är i. Förknippar den med känslor och energi som gör oss gott så fort vi kliver innanför dörren. Men hur mycket behöver vi och vad blir vad?

Betydelsen av allt det är lika viktigt som insikten i att det bara är yttre medel. Det spelar ingen avgörande roll för vår yogapraktik i sig. Det kanske gör att vi tar oss i väg, att vi vill spendera tid i yogalivet. Det betyder dock inte att vi automatiskt blir upplysta och får ett härligt liv utan bekymmer eller att vår yogapraktik fördjupas. Det kommer säkerligen att ske. Det som är säkert är att om vi verkligen vågar möta våra mindre goda sidor lika mycket som de goda, vågar ta hand om det obekväma vi förr eller senare möter lika mycket som vi gottar oss i och väljer det bekväma, så kommer det vara den avgörande skillnaden.

En speciell plats, inredd på ett vis som tilltalar oss behövs som motivation. Jag skulle aldrig välja bort det om jag inte var tvungen och det är så användbart på så många vis. I mitt tycke att skala av och ha en plats med mycket rymd och space. Det gör att jag kan andas så mycket bättre. Hela jag blir lättare när jag kliver innanför dörrarna till FLOW. Mer och mer för varje dag eftersom det alltid hänt något nytt just nu. Förutom de tillfällen vi har dispyter jag och byggarna, när de inte förbereder mig på att jobbet kommer påverka verksamheten och allt det där som ingen ser. Men snart ska bord in. Snart ska stolar in. Snart ska ett par småpryttlar in. Så tack till alla de yttre faktorer som faktiskt tar oss till mattan. Och tack till insikten om att den verkliga skillnaden i det som sker på mattan ligger i att vandra vägen mot det bekväma i det obekväma. Det där som kräver ansträngning och disciplin – och som belönar oss tusenfalt i förlängningen. Det övriga vackra yttre är bara illusioner som hjälper oss på vägen.

11 augusti, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
EgenföretagareEntreprenörskapYoga som livsstilYogastudio

En blick in i framtiden.

Idag har jag jobbat. Svarat på mail, planerat för hösten, stämt av med byggare. Sedan satt vi i skuggan och lyssnade på Sommar i p1. Efter det läste jag och skrev feedback i hängmattan. Sedan tog jag bilen till Göteborg, en kort sväng i lägenheten och sedan till FLOW för att vara med på min första yogaklass på sju veckor. Tack Lois för det. Det gick ändå hyfsat, jag var inte med i alla flöden men med fokus på bålkontakt, starka ben och stabilitet gick det ganska bra. Kroppen känns ju givetvis väldigt främmande och stel och det känns lite som att börja om. Det gör ont överallt men jag är så tacksam att kroppen rör på sig och det är en möjlighet att bygga sig ännu starkare. Acceptera att man är där man är.

Innan jag åkte tillbaka till torpet klev vi in i framtiden. In i den nya shalan, yogarummet. Alldeles lagom stort för att behålla den känslan av gemenskap och att bli sedd som vi värnar om mycket. Den grå tegelväggen, de stora fönsterna och takhöjden ger verkligen karaktär. Det känns väldigt naturligt att snart flytta in mattorna innanför nya dörrar. Om en månad är det dags.

Sommardagar gillar jag att köra bil på kvällen. Kvällsljuset, ängarna… frihet. Första vyn över vattnet. Dammet som yr bakom bilen på sista grusvägen till huset. Kvällsdoppet i havet sköljde bort de sista funderingarna. Så kan man också jobba. Där jobbet är att se de små korta stunderna, de glimtar man lägger in som ger glitter till vardagen, det man får öva på att både prioritera och uppskatta varje dag. När det blir höst blir det svårare. Därför övar jag nu på att fokusera på ögonblicken.

Dörrarna ska så småningom bli länken mellan nya och gamla yogarummet. 

1 2 5