Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons

Yoga

VardagstankarYogaYoga som livsstilyogalärartips

Assisteringar, musik och stressen att gå på yoga.

Den här helgen har jag haft workshop i assisteringar på yogamattan. Vi samlas som yogalärarkollegor och diskuterar varför vi assisterar, när vi gör det och framför allt hur vi assisterar. Det finns så många saker att lyfta och prata om när det kommer till det här ämnet. Assisteringar i yoga är inte bara genom att röra vid någon, vilket för övrigt är ett oerhört privilegie att få göra, utan också så mycket mer vi gör med vårt kroppsspråk, röst, energi, musik, placering i rummet och mycket mer. Det är fint att få mötas och öva och reflektera över detta. Workshopen har legat varje eller varannan månad nu sedan i höstas men nu kommer den få vila lite till kommande höst igen.

Tack för lånad bild Karin Jersler. 

Milla Floryd och jag firade vår kommande yogalärarutbildning och att vår yogaskola är godkänd hos Yoga Alliance. Alla små steg som egentligen är stora är värda att firas. Även Anna Ternheim har haft en plats under min helg. Musik är alltid fint att förtrolla sig i, uttrycket på scenen, lidandet, glädjen och sorgen i att vara människa.

 

Nyheterna på måndagsmorgonen rapporterade som allt för ofta om stress, att vi blir sjukare och sjukare och inte ens orkar återhämta oss. En ung tjej blev intervjuad om vad som stressade henne och en av anledningarna var “att man måste hinna träna och gå på yoga”. Jag kan förstå ur ett perspektiv att det kan bli stressande eftersom det finns en förskönande bild av träning och yoga som en statusmarkör och att man indirekt är lite sämre om man inte prioriterar det. Å andra sidan så är ju träning och yoga en av grundpelarna till ett stabilare liv där hjärnan tränas i att hantera stress. Så att ge plats till det är förmodligen det bästa vi kan göra för vårt liv. Betty Wassenius som driver B-room i Växjö skrev fint om just detta med bilden av träning på sin instagram  igår. Att det måste få bli rörelse. Rörelse för alla. Där vi alla som jobbar med hälsa också har ett ansvar i vad som förmedlas. Och alla vi som människor.

Annons
Annons
InspirationTräningstipsYoga

Effektiva övningar på yogahjulet – enjoy!

Yogahjulet är en av mina favoriter och något som många kanske införskaffat i men sedan blir det liggandes i ett hörn hemma. Nog för att det kan göra sig fint som inredningsdetalj men allra bäst är att det används. Här får du några tips på vad du skulle kunna göra med det!

Den här övningen är dels en bröstöppnare och dels en övning för utrymme och rörlighet längst ryggraden. Var varsam både när du tar dig in och ur och lyssna på kroppen. Det ska vara en skön release.
1. Sätt dig på rumpan med längd i ryggraden och aktivitet i fötterna. Ta hjälp av händerna att lägga hjulet nära nedre delen av ryggen.
2. Luta huvudet in i dina händer, lyft bröstbenet och andas djupt.
3. Med tid och andning lutar du dig bakåt över hjulet, höften kvar i golvet.


4. Alt på bild 2 – lyft höften och låt dina händer hitta hjulets kanter.
5. Långsamt sänker du höften ner mot golvet igen.

Du ska kunna andas igenom hela övningen och känns det intensivt eller smärtar – backa tillbaka.
Njut av öppenhet!

 

 

Den här sekvensen är fin för att stabilisera och stärka axelparti och bålen.

  1. Börja i en planka på knä eller på alla fyra – rulla ut hjulet framför dig.
  2. Andas ut, dra tillbaka hjulet, stabilisera skuldra, bål och lyft armen upp/fram.
  3. Ta en inandning i stabilitet, andas ut sträck arm åt sidan. Andas in dra tillbaka armen framåt och andas ut landa ner.

Kom igång att andas hela vägen, lägg bara på armrörelsen om du känner att du har kontroll på axel/skuldra genom hela övningen.

 

Den här sekvensen utmanar hela kroppens stabilitet, styrka och rörlighet.

  1. Börja i en planka med ena foten uppe på hjulet och stabilisera kring axlar, bål, parallella höfter och starka ben. Tänk längd genom kroppen.
  2. Dra hjulet in under dig och håll höften så stabil som det går.
  3. Rulla tillbaka, aktivera benet på hjulet och tryck lätt nedåt så att andra, också aktiva benet lyfter.

Ha fokus på längd genom kroppen genom hela sekvensen och att alla delar av kroppen får arbeta tillsammans, även ditt andetag.

Har du funderingar – hör av dig! Filmerna finns på Casalls youtubekanal där du hittar massa inspirerande tips från oss ambassadörer.

Njut av träningen!

5 mars, 2018 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

InspirationYogaYoga som livsstil

Yogar du för egot eller livet?

Idag var jag på workshop med Anthony Benenati på Yogaroom i Kungsbacka som Camilla Bergström driver. Superhärlig studio som är väl värd ett besök om du inte varit där.

LA-baserade yogaläraren Anthony var en frisk och välbehövlig fläkt in i mitt liv just nu. Ödmjuk och väldigt ärlig. Yoga handlar om hur vi lever våra liv och ingenting annat. Positioner kan och får vara lekfulla, inte så allvarliga och fyllda av prat och skratt. Men yoga funkar bara om du kan applicera det till det verkliga livet. Det är det som är yoga. Det mörka och det ljusa. Svårighet och lätthet. Styrka och rörlighet. Ego och ödmjukhet. Motsatserna som kräver varandra. Det som finns i mellanrummet – the space inbetween som han uttrycker det – där är livet. Inte för mycket, inte för lite.

Det som anses vara “dåligt” – avundssjuka, ego, dåliga beteendemönster, alla fel vi gör – det måste få finnas om motsatsen ska kunna finnas. De är lärdomar. De är inte för evigt. Använd det du möter, gör något med det. Hur kan det “dåliga” bli till något bra? Möt det på riktigt. Alltså, verkligen på riktigt.

Varför ska du lära dig en position? Har du ens grunden till den eller är det egot som vill dit? Egot kan vara bra om det är det som får dig att utföra något. Och om du förstår att det är egot som driver dig dit. Stor skillnad. Precis som i yoga, precis som i livet, precis som i vad du än tar dig för – finns inte grunden blir inte fortsättningen stabil.

Han drog liknelsen som jag älskar. Att åka på retreat och yoga är enkelt. Det kan vara underbart och nödvändigt men hur applicerar du sedan den praktiken i din vardag? Hur förankrar du yogan i ditt vardagliga liv när allt annat finns runt omkring dig? Den är den praktiken som gör skillnaden. Disciplinen, andningshålet, regelbundenheten. När den finns bygger du på med de “avancerade” varianterna av positioner. Om det nu finns några sådana.

Allt måste få finnas, det lekfulla och det mer seriösa och båda är viktiga. Basen är alltid det viktigaste. Efter två timmars förberedelse och tre försök gjorde jag idag en dropback och sedan tillbaka igen. Jag är livrädd för det. Men jag hade preppat. Det fanns i mig. Jag lärde mig att jag kan ta emot mig själv och ta mig tillbaka upp igen. Och kan jag göra det kontrollerat på mattan så kan jag definitivt göra det i andra delar av mitt liv. Utanför mattan. I de delar av livet som jag är rädd, och det är många. Med förberedelse, ödmjukhet och rå ärlighet kommer man långt.

Tack för påminnelsen om vad yoga är. Det är verktyget i mitt vardagliga liv. Tack för påminnelsen om vad som faktiskt enbart är mitt ego och det som enbart vattnar mitt ego, inte mitt liv.  Bas är allt. Basen är sällan komplicerad. Vi är alla tillräckliga. Vi har alla våra sidor. Våra utmaningar. Våra lätta vägar. Våra brister och våra styrkor. Högt och lågt. Ilska och glädje. Yoga för att vara en människa.

Foto: vegafoto.se. Fötterna är basen både på jorden och i kroppen. Oteknisk som jag är kunde jag inte ladda upp filmen från dagen men den finns på min instagram. 

21 januari, 2018 | 1 KOMMENTAR.
InspirationYogayogalärartips

Assistering för yogalärare – magi igen.

Jag har en workshop i assisteringar för yogalärare – inte det mest innovativa namnet jag vet men det fyller sin funktion. Vi träffas som kollegor och övar assisteringar på varandra. Vi diskuterar syftet med dem och varför vi gör dem. När assisterar man och inte? Vem assisterar man och inte? Behöver man assistera? Kan man göra det på olika sätt? Ja, det kan man. En assistering i yoga är inte alltid fysisk. Olika människor behöver olika typer av assisteringar, olika kroppar har olika behov. Den kanske bästa delen under helgen är – hur assisterar man i ett flöde på ett smidigt sätt? Och hur assisterar man så att yogisen på mattan faktiskt egentligen assisterar sig själv?

Vi håller ihop de yttre ramarna med ett kompendium och en plan, sedan blir alltid varje workshophelg olika beroende på vilka som är där. Olika frågor dyker upp och olika förutsättningar.

Jag älskar de här helgerna. Det är ett kollegialt möte där olika förväntningar, lärdomar, perspektiv och synsätt möts och allt får plats. Vi vrider och vänder, delar med oss av våra erfarenheter och kunskaper. Det är då vi lär oss som mest. Det är ett riktigt privilegium att få arbeta med detta i sin egen studio.

Den här workshopen är alltid full och med reservlista. Det finns finns uppenbarligen ett stort behov och kanske är det så att vi som lärare inte riktigt är mottagliga för det där med assisteringar under utbildning för vi har så mycket annat att smälta. Även om vi undervisat mycket så är påfyllning alltid nyttigt. Det kanske också handlar om att vi har en förväntning på oss själva som yogalärare att vi måste assistera – återigen, det går att assistera på så många olika sätt. Många delar med sig av att deltagarna törstar efter assisteringar. Tröstar de efter beröring? Törstar de efter att göra “rätt”? Törstar de efter att komma vidare i sin praktisering? Törstar egot efter en boost? Förmodligen är det en blandning av allt och olika från position till position.

Det är mötet som är i fokus. Mötet mellan lärare. Mötet mellan kollegor. Möten med kunskap och erfarenhet. Mötet mellan människor som delar och lär av varandra. I förlängningen är det också mötet som sker på mattan. Det är magi.

Under våren finns två tillfällen till, ett i mars och ett i april. Sedan återkommer de till hösten igen. Du kan läsa mer och anmälan dig via studioflow.se

Imorgon är det måndag och ledig dag att smälta nya intryck och nya kunskaper.

14 januari, 2018 | 2 KOMMENTARER!
VardagstankarYogayogalärartips

Beröringens vara eller icke vara – #metooyoga

Efter att ha läst inlägg hos mina bloggkollegor Vevve, Karin och Livia och deras tankar kring assisteringar inom yoga går hjärnan givetvis igång. Göran Boll och YogaGirl lyfter så viktigt även yogan i den förlänga metoo-revolutionen. Den är välkommen!

Jag själv jobbar mycket med assisteringar. Mest med assisteringar genom röst, placering i rummet, mjuka men tydliga placeringar av händer på “hårda” delar av kroppen. Men jag jobbar också med mer fysiska assisteringar. Jag försöker att få mina deltagare att göra den aktiva biten själva. De känner sin kropp bäst. I yin stannar jag också länge, många långa andetag. Beröring behövs. Alla människor är beroende av beröring. Men på rätt sätt. Jag har själv ingen erfarenhet av obekväma assisteringar i yoga. Däremot i massage. Men det är en annan diskussion. Dock bottnar de i samma avgrund.

Jag vet många assisteringar som mycket väl kan upplevas obehagliga, helt ologiska och över gränsen. Över gränsen på ett personligt plan men också ur ett anatomiskt. Det är helt omöjligt att veta vad kroppen på mattan har erfarenhet av. Både fysiskt och psykiskt. Vad vi sätter igång för tankar, mekanismer och rädslor.

Jag har haft deltagare som aldrig kommit tillbaka på min klass efter att jag assisterat dem. Jag har gjort misstag. Jag berättar för mina deltagare att jag kommer röra mig runt i rummet och ger dem möjligheten att lyfta handen, när ögonen är slutna, om de inte vill att jag rör vid dem. Sedan har jag lärt mig av erfarenhet att lägga till “och om det inte känns bra om/när jag rör vid dig, lyft din hand så backar jag”. Den andra frågan har jag lärt mig på senare tid.

Det är din kropp. Du bestämmer vem som får röra vid den. Ingen assistering som inte känns bra ska få göras av någon lärare. Oavsett tradition eller att “läraren vet ju så det är säkert ok”. Givetvis lätt att säga och ibland svårare att efterleva där i stunden.

Som jag läst tidigare – Bli inte rädd för att beröra eller bli berörd. Men var uppmärksam. Tänk efter. Kommunicera från båda håll, elev som lärare. Säg ifrån. Signalera tydligt om vad som är ok och inte. Både det du upplever och det du ser.

Jag håller workshops i assistering varannan månad och de är omåttligt populära då detta är ett svårt och känsligt ämne. Det bästa vi kan göra är att prata med varandra och framför allt lyssna på olika perspektiv. Och alltid gå till VARFÖR vi väljer att röra vid någon. Vad är syftet egentligen? Och hur kan det upplevas av olika människor?

 

Foto: Therese Hagstedt

10 december, 2017 | 6 KOMMENTARER!
1 2